Otippad rubrik, eller? Kanske inte direkt… November är ju den grå månaden, och vi är där nu. Snön i Stockholm är ett minne blott, och det där kaoset hade i mina ögon lätt varit värt det om vi fått njuta av snön lite längre – men icke. Bilden ovan är från bilen och visar ridskolan där jag någon minut innan släppt av Stella. Meja somnade i bilen dit och jag var inte ledsen för det – utan tog chansen till en powernap jag också. Alltså, att sova i en bil på en parkering – det är inte guldkant i livet egentligen, men det är väl något av ett nutidsmått ändå. Livet. (sömnbristen)
Vi hann dock se merparten av lektionen, men höll oss i cafeterian som är snäppet varmare än ridhuset. I vår verkar det dock bli (minst) en termins paus på ridskolan. Tiden funkar nu eftersom att jag är ledig (även om det är riktigt kämpigt varje vecka – med mycket logistik och småsyskon som får anpassa sig rejält) men när jag börjar jobba kommer den inte att göra det. Jag kommer inte sakna ridskolan.
Den grå dagen var dock inte enbart tungt grå, utan vackert grå också. Jag träffade upp kompis och gick långpromenad i Sjöstaden. 15000 steg, omväxlande promenadinramning och god lunch – sånt räcker för att göra mig riktigt nöjd. Jag hade visserligen gärna tränat hårdare, men hälsan tycks aldrig bli riktigt bra den här hösten – antingen är det Meja eller jag. Ingen större fara nu, men hon bör snora mindre för att vara välkommen på miniSats, och själv bör jag inte hosta på nätterna som jag gör nu. Snart!
Håller du novemberhumöret uppe?