Söndag lunch-snart-eftermiddag konstaterar jag förvånat. Vart tog helgen vägen? Fast egnetligen borde den ju kännas jättelång eftersom jag varit vaken så många timmar ;-).
Festen i fredags var SÅ trevlig! Vi var på Undici och käkade. Jag blev lite nostalgisk, för jag minns min sista ordentliga fest före den här graviditeten… Det var just på Undici faktiskt, den 17 april. När bebisen kanske t.o.m hade kunnat visa sig på ett test om jag hade varit inställd på att det kanske skulle kunna vara så. Det var jag inte av lite specifika anledningar.
Men iallafall. Ruggigt trevligt var det, och jag var sugen på att vara kvar och dansa. Det var däremot inte min kroppshydda. Näe, jag är inte SÅ stor, men känner mig otymplig. Och med dyrbar last stom sticker ut och när det i en trång miljö inte är möjligt att passera smidigare genom att gå på sidan (det vänjer jag mig aldrig vid) så kändes det lite sådär mot slutet i takt med att snapsarna glidit i för sällskapen i lokalen. En tanke slog mig, att fy vad det måste vara jobbigt att vara riktigt stor. Jämt. Alltså riktigt. Allt blir ju så jobbigt! Fy.
Jag avrundade vid halv 11-snåret – lagom till våra bord bars bort för att ersättas av dansgolv – men avslutade med te hos grannarna, så det blev ändå bra sent. Följt av samsovning med liten (som var lite svåromsövd när vi kom hem, hon somnade i grannarnas säng under kvällen). Och en tidig morgon, runt 7 sådär.
Igår var det sen fokus mat mest hela dagen, handling och fixande inför klubbmiddag – vår prestigefyllda mat- och vinklubb – där det den här gången var jag som stod för arrangemanget. Ett mycket lyckat sådant, vi var alla proppmätta och nöjda när vi skiljdes åt hemma vid 2.
Jag var ändå pigg igår (eller om jag ska säga inatt), men idag är verkligheten lite ikapp. Efter morgonpasset med Stella 8-9 så sov jag ytterligare 1½ timme och nu funderar jag på att parkera i soffan resten av dagen. Även om jag egentligen helst vill fixa en massa… nästa helg är vi bortresta och sen …kanske bebis?!
Lite labil känner jag mig också, nöjd och irriterad om vart annat. Undrar om det går hand i hand med sömn det där. Vore ju så lagom att konstatera det i mitten av månad 9, haha. 🙂