Efter att ha avklarat Polen och bott en natt i vackra Wrocław tog vi sikte på Alperna. Den här delen av vår roadtrip – från Polen, genom Tjeckien och vidare till Österrike – blev den längsta etappen hittills. Målet var att nå bergen, och få en dos alpupplevelse. Något komprimerad sådan, men med mesta bang for the buck utifrån de dagar vi hade tillgodo.
Från Polen via Tjeckien – elbil, vägar och vägval
Att bila genom Polen fungerar till viss del bra – vägarna är i gott skick och laddningsmöjligheterna för elbil (Tesla Model X i vårt fall) är helt okej, särskilt om man planerar med appar som ABRP och PlugShare. Men samtidigt så hade vi i Polen en del utmaningar med el-leverantörernas stöd för internationella betalkort, och det var flera stationer som var ur bruk eller där vi behövde sitta i supportsamtal för att få stationer att startas om och fungera. Inget avskräckande i sig för att resa med elbil i Polen, men betydligt mindre sömlöst än det vanligtvis är. Först när vi kom in i Tjeckien hittade riktiga Tesla Superchargers i bättre utsträckning – ett stort plus för resans logistik.
Vägarna i Tjeckien? Lite sämre än Polen, och landskapet vi passerade var ärligt talat ganska likartat – böljande fält, mindre samhällen och skog. Låg wow-faktor. Vi körde på, med siktet inställt på Alperna, och efter att ha vägt olika alternativ landade vi i att Schladming i Österrike verkade erbjuda rätt kombination av läge, natur och aktiviteter vid sämre väder. Vid tunga, låga moln behöver det finnas aktiviteter även på lite lägre höjd.
Schladming – mini-St. Anton med alpkänsla
Vi hade aldrig varit i Schladming tidigare, men det visade sig vara ett riktigt bra stopp. Byn ligger omgiven av höga berg och har en tydlig aktiv karaktär – tänk St. Anton, men i mindre och mer familjevänligt format. Det är en klassisk vintersportort men fungerar utmärkt även sommartid. Generellt är jag imponerad av hur stort sommarutbudet är i Österrike, och hur välinformerat och paketerat det är.
Vi checkade in på Sporthotel Royer, ett hotell som kändes som en blandning av Holiday Club i Åre och ett klassiskt österrikiskt skidhotell från 70-talet – lite daterat i stil, men med charm och funktion kvar. Gott om plats, en stor inomhuspool (även öppen för allmänheten), utepool, lekrum, gym och möjlighet att ladda elbilen.
Dachstein-glaciären – upp till 2995 möh
Vår första aktivitet gick upp till Dachstein-glaciären, som man når via en kabinbana som klättrar upp till hela 2995 meters höjd. Älskar dessa höjder!
För att gå på glaciären krävs stegjärn, vilket vi inte hade – men en liten bit tog vi oss ut för att öppna upp vyn lite extra. Mer än halt med is och djup sorbetsnö under våra platta löparskor, men värt att halka ut mot en kulle med utsikt.
Extra kul vid Dachstein-glaciären är att gå den riktigt spektakulära hängbron och den berömda Stairway to Nothingness – en glasplattform som sträcker sig ut över ingenting. Tyvärr låg molnen tätt när vi var där, så den annars vidsträckta utsikten var mest gråvit, men nog sög det ändå lite i magen, det får jag säga. Helst hade jag haft tid att uppleva den enorma isgrottan Giant Ice Cave i området, men vi fick tidsmässigt nöja oss med en mindre grotta med inriktning mot ispalats, som man kommer in i vid hängbrons slut. Is till golv, väggar och tak och vackra isskulpturer.
Tips:
– Boka gondolen i förväg – det är krav på att ha en tid reserverad.
– Sommarkort för området får man om man bor på samarbetande hotell (vilket Sporthotel Royer tillhör), och de ger tillgång till många aktiviteter och gondoler gratis. För just Dachstein-kabinen krävs att man bor två nätter på samarbetshotell. Vi bodde bara en natt, så denna utflykt kostade närmare 2000 SEK. Hade vi förstått det innan hade vi bott två nätter på samma hotell och sparat in den kostnaden.
Vattenfall och alpsjö – när vädret styr mot dalgångarna
När regnet hängde i luften valde vi att hålla oss i dalgångarna. Vi körde mot Riesachwasserfall – ett mäktigt vattenfall med broar över, där en högt hängande hängbro är värd att nämna extra – och därifrån tog vi oss vidare upp mot Riesachsee. Denna klarblå alpsjö ligger inbäddad i grönska och omgiven av berg. Som mina drömmars alpsjö, skulle jag säga – för mig en absolut höjdpunkt denna vandring.
Vandringen uppåt är delvis ganska brant med många trappsteg, så iallafall ett av barnen blev trött så att pepp ändrades till rejäl frustration. Oh well. Vi borde vänt efter hängbron och inte gått hela vägen upp. Jag hade visserligen gått miste om vackra Riesachsee då, men för familjens välmående överlag hade det varit att föredra.
Vid både start och mål fanns mysiga österrikiska berghütter för fika och mat. Jag åt en av mina godaste gulaschsoppor någonsin vid ledens start. Det är helt klart äkta, österrikisk alpcharm som bjuds i detta område!
Ett område med mer att ge
Vi hann bara skrapa på ytan av vad området kring Schladming har att erbjuda – det finns fler vandringar, cykelleder, sommarrodel, linbanor och aktiviteter för alla åldrar. Jag skulle gärna ha mer tid i området, och önskar då till en nästa gång lite mer tid och klarare väder.