Apropå mors dag så flög en liten nostalgisk tanke förbi i samma stund som jag skrev förra inlägget. Förra året på mors dag var jag i New York, höggravid. Och som man behandlades som gravid kvinna där! Folk var helt fantastiska, kommenterade gulligt, frågade vad det var och om det var ens första barn mm, och reste sig alltid på tunnelbana, erbjöd stol att vänta på om man väntade på bord på restaurang mm. Ungefär motsatsen till hur man behandlas här i Sverige, där jag i vecka 36 ej erbjöds sittplats på en fullspäckad t-bana till Kista, och blev avslängd av en buss (men det är en helt annan historia).
Mors dag i USA (som firas lite tidigare än här) var min sista dag i New York. Jag var i vecka 32, och min försäkring skulle inte gälla efter den dagen, varför jag skulle åka hem och lämna H i NY i en månad till. Denna söndag tog vi en promenad från vår lägenhet på Upper West, och gick genom Central Park till Harlem. I Harlem ropade alla "Happy mothersday!" åt mig när de såg mig. Skrattade, log och gratulerade mig. Underbart!
I Harlem besökte vi en kyrka och tittade på en gospelkonsert. En grymt häftig upplevelse, som jag varmt rekommenderar till alla som befinner sig i NY en söndag. Vilken inlevelse, vilket drag!
Sen gick vi hem igen, och avslutade med en brunch i solen på en av kvarterskrogarna, innan jag hoppade in i en taxi och åkte hem till Sverige. För den gången. Jag längtar verkligen tillbaka.
