Men det är ju inga en vacker grej heller, så varför skulle det ha ett vackert ord?! Näe. Särskilt vacker var inte kräken Stella täckte baksätet med idag (igen). Usch och fy. Men nu börjar jag ju bli van, så jag kunde nästan glädja mig åt att det den här gången var gröt och inte pasta med ost- och broccolisås som sist, och att hon siktade rakt fram och inte åt sidan (som sist) – där Mats satt i jobbkostym. Man får vara glad för det lilla!
Höjden av otur för Mats och Jenni måste jag säga, som lyckats vara med och se inte mindre än 2 av veckans 3 kräkor. Det är en mer än Stellas pappa det! Haha. Usch ja, stackarna.
Jag tror faktiskt inte att hon är kräksjuk den här gången, utan jag tror vi kan konstatera att vi har en åksjuk liten tjej… Inget vidare, med tanke på alla våra långresor. Men samtidigt så var vägen verkligen en rallyväg, med kringelikrokar i många kilometer, så det var nog förhoppningsvis just därför.
Oh well. Livet som småbarnsförälder är helt enkelt inte alltid glamouröst. Vem som nu hävdade det? Eller förresten… resan gick till vackra Skytteholm, där jag till torsdagslunch avnjöt en fantastisk 3-rättersmiddag. Det är ju väldigt mycket glamourösare än ärtsoppa och pannkaka i Kista, vid närmare eftertanke!