När jag ligger på morgonen och pratar med Stella så brukar jag berätta för henne hur mycket jag älskar henne. Och så tänker jag på att det finns så många som älskar henne och bryr sig om henne. Så då berättar jag för henne att hon är så lyckligt lottad. Och sen tänker jag på att det faktiskt finns en massa små bebisar där ute som inte är älskade. Och då gråter jag en skvätt.
Då tittar Stella på mig med stora ögon och pratar lite mer. Då gråter jag ännu lite mer, och känner mig samtidigt så otroligt lycklig.
