Det här inlägget hade jag tänkt skriva för en månad sedan. För då hade jag kunnat börja det med "För exakt ett år sen..".
Så okejdå, jag är ute lite sent, men jag tänker låtsas att det är allahelgonahelg nu, och börja på nästan exakt det sättet.
För drygt ett år sedan, dvs första helgen i november lekte livet (som vanligt). En månad tidigare hade våra bröllopsinbjudningar gått ut till våra 106 gäster. Nu var det dags för en långhelg hemma i Borlänge, för planering och massa fix inför storfesten i februari. Henkes föräldrar kom upp på fredagen, vilket också var kvällen för Avsmakningen. Med mina+H’s föräldrar. storebror Ola och svägerska tilltika blivande tärna Erika och hennes föräldrar på plats hos mor och far kom Jocke från Kök Nyström med ett gäng rätter. Från systemet hade många olika sorters vin handlat, och 10 personer smakade, betygsatte, diskuterade och enades om bröllopsmenyn. En hel del gott rödvin blev det, underbart god mat och fanastiska ostar från Stora Lunåns gårdsmejeri likaså.
Jag och Henrik hade samma vecka fått veta att han förmodligen skulle få åka till New York genom jobbet april till juli. Vår bröllopsresa – en månads backpacking i Nicaragua, Costa Rica och Panama – i direkt anslutning till bröllopet, planerades för fullt.
Vi hade alltså som vanligt kontroll på tillvaron, och såg fram emot en helt otrolig vår med en massa upplevelser. Föga anade vi att 2008 skulle bli betydligt mer upplevelserikt än vi trott.
Sen blev det söndag morgon. Jag kom ut från duschen. Henke tittade upp på mig från sängen och kommenterade storleken på …eh…. (med risk för att vara för personlig men men) min byst. "Äh" sa jag, "vaddå". Hmmm. "Näe de är inte större. Eller vaddå varför skulle de vara det." Tystnad. "Det kan de ju inte vara." Tystnad. Tystnad. Tystnad och insikt. "Det får vi verkligen" inte hoppas att de är! (Ja, det var första tanken. Det gick ju inte ihop!? Så hade vi ju inte tänkt?!)
Men tanken släppte inte riktigt… Något var lite annorlunda. På måndagen efter jobbet köpte jag ett test. Man skulle ju testa på morgonen (framför allt när det var så tidigt) men utan sömn utan mest bara grubbel så gick jag upp för att testa kl 03 på natten. De blå strecken gick inte att misstolka.
En och en halv (sömnlös) timme senare kom taxin som skulle hämta H för att skjutsa honom till flyget till London för några dagars jobb. Det var ju… lägligt. Not.
Det var omtumlande dagar, jag här och Henke i London. Mycket fundrade på varsitt håll. Man bör ju veta hur det går till vid den ålder vi var vid, men vi kunde inte låta bli att fråga oss Hur kunde det bli såhär?!. Nej, det var inte alls riktigt tänkt så…
Nej, livet låter sig inte alltid regisseras. Och tur är väl det! För annars hade inte vår underbara dotter kommit när hon gjorde.
Omständighterna, ÄH, allt sånt löser sig ju!
Så kom det sig att jag berättade för min arbetsgivare att jag var gravid redan i vecka 5. Dvs, i samma mening som jag berättade om Henkes uppdrag i New York, och diskuterade mina möjligheter att följa med. Så kom det sig att vi fick boka om vår bröllopsresa till att bli bara 2½ vecka och enbart till Costa Rica – av säkerhetsskäl (kunde inte vaccineras mm). Sen att det innebar att vi fick köpa helt nya flygbiljetter är ju en hel annat historia (dock dyr sådan). Så kom det sig att Henke fick planera om med jobbet för att istället kunna åka till NY mars – juni (och i direkt anslutning till bröllopsresan). Så kom det sig att jag fick ha en nykter möhippa – vilket ju gick hur bra som helst. Kompisarna kan intyga att man till och med kan sjunga live med after ski-bandet inför fullproppad after ski i Sälen trots bara Carlsberg non-alcoholic innan för västen. Så kom det sig att jag slapp banta inför bröllopet, utan bara vara mitt finaste jag i vanlig trivselvikt och med liten kula på magen. Så kom det sig att jag efter en hel natts party till halv 4 snåret själv körde från min egen (helt fantastiska) bröllopsfest.
Så kom det sig att vi fick uppleva vår lyckligaste dag i livet, och välkomna vår dotter lite tidigare än tänkt.
Och så tacksamma vi är för det! Livet kan inte regisseras som sagt. Thank God för det!
