…men nu är den över! Jag känner det, att det är dags att liksom bejaka mina egna intressen lite mer igen. Såklart inte så att det ska gå ut över Stella, men att komma iväg på sociala grejer själv en gång i veckan eller så skulle både jag och hon – och hennes pappa – må bra utav. Jag har ju visserligen haft innebandyn en kväll i veckan i ett par månader, men jag tänker mer i banorna att piffa till mig och åka in till stan och träffa någon vän, och göra något kvalitativt sådär. Ta en drink, gå på bio, fika, käka middag och typ sånt.
Jag har fått frågan en del gånger (men inte lika ofta som innan Stella…), men jag får erkänna att jag varit dålig och tvekat och ofta faktiskt fegat ur. Det känns inte som att det är förrän alldeles på slutet som jag verkligen kunnat lita på att Stella får i sig den mat hon behöver utan att jag är hemma, och att jag inte behövs vid hennes halvtimmes-vak. Numera kan hon få gröt allra sista målet, och gråter aldrig så mycket så att bröstet är enda utvägen när hon vaknar till på tidiga kvällen. Det ger ju mig en helt annan känsla – jag kan känna mig säker och trygg i att hon mår bra även om jag inte finns till hands. Vilket i sig gör att jag kan göra saker och må 100% bra samtidigt, och inte ha en malande oro i maggropen.
Så nu, i och med hennes 6-månadsdag, så har jag gett mig själv en kick därbak, och ser verkligen fram emot att våga lämna hemmet och henne, och träffa kära och lite saknade vänner iallafall en kväll i veckan. Bebis-smekmånaden när man bara är hemma och bonar och myser och är mamma 24-7 är över.
Linda E och Jenny R – en speciell hälsning till er – FÖRLÅT att jag varit så seg när ni varit underbart ihärdiga och bjudit med mig på både AW, ihopflyttnings- och utflyttningsfester, hejdå-till-jobbet-fester och julkonserter. Jag har SÅ uppskattat det och nästa gång, då! Jag lovar! Och jag är så glad att ni frågat flera gånger trots att jag knappt svarat… Det har nog varit lite så att jag kännt mig så tråkig av att måste säga nej att jag inte velat säga nej eller således något alls…
Så Linda, Jenny och alla andra – säg till när ni vill ses, jag är entusiastisk och hur sugen som helst på vuxenliv och vuxenvänskap. Jag är ju faktiskt inte bara mamma utan Lisa också.