Stella har alltid ratat ersättning, och varje gång vi erbjudit välling har resultatet varit detsamma – hon har totalvägrat. Så vi har lite gett upp det, även om vi tänker att det kanske kan bli aktuellt längre fram.
Igår hade vi ett par kompisar har, och då Stella vaknade redan kl 23 och verkade hungrig blev vi förvånade – hon vaknar aldrig och är hungrig före 04-05-tiden. Eftersom jag druckit lite vin ville jag inte amma (dessutom måste vi vänja henne av med det där amnings-närhetsknarkandet hon återgått till när hon varit sjuk, med mer amning än hon behöver – hon får bara dålig sömn av det), så vi tog fram en vällingstetra och erbjöd. På nolltid slurkade hon 100 ml och somnade om.
När hon ikväll inte åt så värst mycket gröt så gjorde jag ett försök på vällingen. Döm om min förvåning då jag fick fylla på, och hon på en halvtimme drog i sig allt jag erbjöd – 180 ml. Otroligt! Det var en väldigt mysig stund också, när hon satt i mitt knä och mös och höll flaskan med en hand om myste när hon åt.
Sen fick hon en alvedon också, för idag har det varit gnälligt värre och jag tror ändå att det är de där små tandsingarna som gör sig påminda.
Hon somnade gott strax efter 7, och nu ska det verkligen bli intressant att se hur hon sover på den uppladdningen. Eftersom H är på svensexa så jag är själv hemma så hoppas jag hon sover riktigt länge och gott. 🙂
Om detta nu innebär att hon blir en vällingdrickare – vilket jag nästan hoppas – så har jag dock ändå ambitionen att hon inte ska somna ätandes, dvs inget äta-snutta-insomnande. Likaså ska nattmålet bort! Vi har varit slöa på slutet så hon har fått komma över till oss + amma runt 05-snåret, men det borde inte vara så svårt att ta bort, har ju gått hur bra som helst innan. Gäller bara att vara lite bestämd, och framför allt att orka söva om henne den tiden. Det är ju lätt att bli slö och ge mat för att man då vet att hon somnar om fortare…