Imorse vaknade Stella kvart i 7 (ja, sedan hon flyttade tillbaks i sitt rum har vi sluppit 6-morgnar). Och nu, under hennes lunchsömn, så har hon sovit i 2½ timme. 2½ timme! Det finns inte! Runt 1½ brukar det bli vanligtvis, max.
Antingen är hon helt slut efter sin sväng på öppna förskolan, där hon gick totalt bananas och verkade som att hon aldrig sett varken andra barn eller leksaker tidigare i hela sitt liv. Duracellkanin, var ordet. Eller så börjar hon bli sjuk.
Låt oss hoppas på det första…
Update: Det blev 3,10. Snacka om rekord! Det har inte hänt sen hon var typ 3 månader…. Undrar vem som tyckte det var skönast med den långa luren, Stella eller jag? 🙂