Kollar Svenska Hollywood-fruar, och ser den omtalade Anna Anka anse sin man göra sig skyldig till kidnappning när han inte lämnar dottern i rätt tid.
Jag menar inte alls att dra sådana paralleller, men jag förstår liksom ändå hur hon känner.
”Vi drar vid 1 imorgon”, sa H.
”Ni. Åker. Inte. En. Minut. Efter. Halv. Tolv, sa jag, genom sjukt sammanpressade läppar. Inte en chans att jag tänker riskera att tappa en enda minut med Stellis imorgon. När jag kommer från jobbet så SKA de vara här, annars vet jag inte vad jag gör!