Har ni åkt Kanonen på Liseberg? Insane på Grönan? Helt tokiga åkturer. Jag har åkt båda. Innan känner jag mig övertygad. I kön börjar jag tveka lite, eller bli lite orolig. Precis innan den drar igång känner jag mig både tveksam, orolig och enormt förväntansfull. När attraktionen väl dragit igång älskar jag farten och upplevelsen. En skräckblandad förtjusning. Och när åket är klart så tänker jag att det var ruggigt kul, faktiskt helt ljuvligt, men att jag inte behöver åka igen på länge. Fast att jag kanske kommer att göra det, någon gång.
Just nu känns det lite som att jag står långt fram i kön till åkattraktionen. Vi har nämligen bestämt oss för en helg på tu man hand i Stockholm. Bara sådär. Vi hade mycket ”halvplaner”, men som inte funkade helt då vi inte har någon avlastning med Stella i helgen. Och då vi idag åker till mina föräldrar för begravning imorgon, så bestämde vi oss för att våga lämna henne där. Hela helgen. Vi åker hem till Stockholm imorgon (sen-)eftermiddag, och hämtar henne ’halvvägs’ på söndag lunch.
Under tiden ska vi ta det lugnt, och ha massa roligt. Försöka njuta av sovmorgon*2 och att kunna umgås bara vi och göra det som faller oss in. Vi behöver det. Fast kanske också hinna med både tjejmiddag, 30-årsfest, brunch, eftermiddagsbio och kompismiddag. 😉
Vi får väl se.
Om jag inte hoppar av karusellen just i sista sekund, just innan säkerhetsbommarna stängs. Vi får se. Fast Våga-Vinn är kanske en devis som gäller även i det här läget..?