Å ena sidan är jag rätt nöjd efter dagen. Stella har lekt bra och så. Men jag har också en massa funderingar, och tycker att en hel del saker var konstiga.
När vi var på visning så frågade vi om utetiderna, och var nöjda med svaret. Jag minns inte exakt vad de sa, men vi blev övertygade om att de var ute ganska mycket. Nu har vi varit där från 9 till strax efter 3, men de har inte varit ute en enda minut.
5 ½ barn per anställd står det enligt uppgift, men oj vad kaotiskt jag upplevde det. Barnen går fritt mellan de olika rummen, som alla har olika inriktning (bygg, rörelse osv) så ibland var det 10-15 barn i ett rum med en person. Även om hela ”välja själv”-grejen säkert är bra så var det kaos, minst sagt. Visst är barnen duktiga och leker bra, men jag tycker inte det känns helt hundra när ett litet barn klättrar upp på en hög stol och står och gungar och pedagogen inte ser någonting – eller ser men inte hinner bry sig.
Det kanske var en extra kaotisk dag (några barn som var halvkrassliga och gnälliga, någon nyinskolad som grät hela dagen – hua), men jag hade gärna fått lite mer guidning som förälder under inskolning. Jag visste ju inte alls vart jag skulle säga Nej och inte, och egentligen ville jag inte lägga mig i alls – men det verkade som att jag förväntades göra det så jag gjorde det men visste ju inte vad som gällde där och hur deras regler såg ut. Om de andra barnen sitter fint och ritar och Stella också vill rita kanske det hade varit lämpligt att fröken satt bredvid henne och lärde henne att hon inte får kasta kritor på golvet, istället för att hon gjorde just detta medans de andra fick veta (eller redan visste) att man har kritorna på bordet. Efter maten ville Stella gärna pipa iväg, men alla barn måste sitta kvar tills fröknarna säger till. Jag kämpade på med en Stella som började tok-protestera – och visste inte om jag skulle låta henne gå efter ett tag (hon har ju inte lärt sig än) eller fortsätta fånga in den vrålande ålen.
Lite så.
Fast allra mest ville jag inte störa dem i sitt arbete, och Stella klarade sig ju så bra utan mig – men då måste ju hon behandlas lika som de andra, och inte få någon gräddfil. Eller?
Såklart hon kommer lära sig, det är ju inget snack om det, men just i inskolningssynpunkt.
Sen är det ju såklart att fröknarna har fullt upp med den ”vanliga” verksamheten, men när man bara har tre dagar till inskolning så borde de kanske jobba lite hårdare för att knyta an till det nya barnet? Typ ha henne närmast vid mat, sång och sånt? Jag undrar om hon alls uppfattade vilka som var barn och fröknar (eh…), de tog liksom ungefär lika mycket plats. På torsdag när hon ska klara sig själv (vi får väl se) så vore det ju skönt om hon känner sig trygg med personalen.
Okej, detta var lite av det negativa. Alla blir vi väl hönsmammor när vi ska till att lämna över ansvaret för vårt barn dagtid på någon utomstående.
Jag är övertygad om att Stella kommer klara dagis bra, även om hel dag på torsdag känns lite tufft. Å andra sidan hade första hela dagen känts tuff oavsett 3 dagars rejäl inskolning eller 14 dagars låååångsam upptrappning.
Det är iallafall postitivt att hon inte ville gå hem, att hon lekte bra med allt, att hon gillade de andra barnen (varav 97% verkar trivas toppen och är harmoniska), att hon lyssnade på fröknarna (som jag tycker att verkar toppenbra verkligen!), att hon såg på de andra barnen och gjorde likadant, att hon utan problem tog för sig, att hon ibland klev undan och lekte nöjt själv, att hon skrattade och log och flirtade med personalen, osv osv osv.
Fortsättning lär följa…