Idag berättade dagisfröken om en Stella på rakt igenom strålande humör. En massa skratt och lek hela dagen. På sångstunden passade hon på att sjunga en egen sång helt själv inför alla andra. Allmänt kvittrande hela dagen, fick jag höra.
Så det är ju konstigt att hon efter dagis varit mest bara grinig. Hm.
Fast å andra sidan. Jag är, av olika anledningar, inte på topp på jobbet för tillfället – humöret är något jag gärna inte skyltar med så jag håller mig på min kant. Ovanligt, för att vara mig. Men sen när jag kommer hem, då känns livet bra igen. Same same but different. 🙂