Trots att vi hade helt underbart med vännerna på Vindö, och egentligen tänkte spontan-stanna en natt till, så begav vi oss till stan i eftermiddags. Stellas utslag som igår verkade hålla sig i bukt hyfsat gick idag bananas och rockade loss på hela halva överkroppen – så vi kände att ett läkarbesök var på sin plats för vår lilla stackars sessa.
På närakuten fick vi höra att de numera inte alls rekommenderar varken alsollösning eller microid, phhht, så mycket för det tipset alltså! Utan det är bara tvål och vatten som gäller. Många bad, så många man bara får till – gärna flera om dagen. Allt för att mjuka upp ”skorporna” och få bort dessa. Gärna med lite svampskrubb på dem som hjälp på traven… Alltså det är ju inte lätt. Man vill inte att en hyfsat bad- och duschglad tvååring ska börja associera dessa tillfällen med omild behandling (vilket minsta lilla intvålning av de värsta områdena verkar innebära). Men ett långt bad fick det bli på kvällskvisten, och lite mild peeling och intvålningar fick vi till utan allt för stora protester.
Vi fick direkt en tid till imorgon förmiddag för att följa upp de förmodade svinkopporna & stafylokockerna hos samma gulliga läkare.
Man VILL liksom undvika antibiotika så länge det går, och läkarna (det var faktiskt två som tittade på henne samtidigt för att kunna överlägga lite) sa att ”man har varit med om att det gått tillbaks av sig självt”. Jag vet inte jag… I mina öron låter det som förhoppningar, men det kommer säkert ändå sluta med antibiotika och att förloppet tagit längre tid än nödvändigt. Visserligen tycker jag att det är bra att man är restriktiv med antibiotika, men jag hoppas bara att inte det här drar ut onödigt på tiden.
Hoppas jag har fel, och att det börjat gå tilbaks redan imorgon…
