Jag har inte hunnit summera Peace and Love. Saker som (försök till) sömn och långa bilturer solokvist (anledning till det kommer..) har kommit emellan.
Men iallafall så var avslutningslördagen helt magisk. Helt helt magisk. Efter inledande grymt bra konsert av Mando Diao (där jag tyvärr kände mig lite för trött för ordentlig energi från åskådarplats), Amanda Jenssen, Shout Out Louds m fl, och öltältshäng och allmänt underbart umgänge, så var det dags för avslutningskonserten – Jay Z. Efter ett par låtar trodde jag att jag skulle kunna släpa hem min övertrötta kropp (som var redo att somna stående redan på eftermiddagen) efter en halvt genomförd konsert. Sen ökade han. Och ökade. Och ökade. Det vi fick uppleva där var historiskt. Så häftigt. Drygt 35000 personer framför en sån världsartist, som levererade till max. Detta under tropisk värme – trots att klockan var mellan midnatt och 02 så var det en bit över 20 grader. Himlen var så blå som den bara kan vara i Sverige den tiden på dygnet. Hela staden kokade.
Jay Z var en värdig avslutning på en fantastisk festival.
Alla kritiker är rörande överrens. Peace and Love är en så enormt bra festival, så att det efter Hultsfred sorliga sorti (och faktiskt även några år innan detta i år blev ett faktum) är Sveriges överlägset bästa festival. Och största (42000 biljetter).
Vi som är gamla i P&L-svängar kan tycka att vi saknar den ordentliga stadskänslan, då festivalen var något mindre och kärlek och fred verkligen anföll alla stadens gator. Men samtidigt så fanns då inte möjlighet till det som det bjöds på i lördags natt, och det smäller ändå högt. Samtidigt så undrar lite nyare festivalbesökare vad vi klagar på. ”Det är ju VISST i stan”, hävdar de. Visserligen sant…
Och oavsett så anfaller fortfarande kärlek och fred Borlänge. Stämningen är helt otrolig, glädjen enorm.
Så mer än så tänker jag inte summera festivalen. Vi har helt enkelt bara haft fantastiska dagar, med vänner i massor, sol och bad, grym musik, magiska kvällar, härligt häng, roliga kringarrangemang, och … Ja, ord saknas nästan. Jag blir helt löjlig. Och längtar redan till nästa år. Då ses vi väl där?!
