Stella har ju längtat till dagis. Vaknat och ropat, längtat mycket, pratat om dagis.
Själv har jag försökt tänka på jobbet ungefär så lite det går, och prata om det ännu mindre.
Själv har jag försökt tänka på jobbet ungefär så lite det går, och prata om det ännu mindre.
I måndags studsade Stella glatt in till dagis och vinkade hejdå.
Själv gick jag med lite halvt tveksamma steg till jobbet.
Själv gick jag med lite halvt tveksamma steg till jobbet.
Stella går fortfarande glatt både till dagis och in på gården. Men hon har gråtit lite vid lämning varje dag sedan i tisdags. Såklart, hon har ju haft 6 veckors semester så det är ju en omställning. Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga (och blir förmodligen bättre nästa vecka när M är tillbaks också). Men helt hundra nöjd är hon inte när hon lämnas där – konstigt, hon som längtat så. 🙂
Själv förvånades jag över hur roligt det var att komma tillbaks ändå. Visserligen studsar jag inte lyckligt in genom svängdörrarna till glaskomplexet varje morgon, men väl på plats så trivs jag. Är glad över såväl att ha saker att bita i som att vara med kollegorna. Det här med vardag och att jobba, det är faktiskt inte så dumt ändå. Semester i all ära.
Själv förvånades jag över hur roligt det var att komma tillbaks ändå. Visserligen studsar jag inte lyckligt in genom svängdörrarna till glaskomplexet varje morgon, men väl på plats så trivs jag. Är glad över såväl att ha saker att bita i som att vara med kollegorna. Det här med vardag och att jobba, det är faktiskt inte så dumt ändå. Semester i all ära.