Den här graviditeten går fortare, och man hinner helt klart känna efter mindre när det redan finns ett litet yrväder som kräver uppmärksamhet och gör att allt går i 190. Kvällarna är lite för korta för återhämtning, och även om vi får sova hyfsat så räcker tiden inte riktigt till. Fast framför allt är det nog jobbet som gör att jag är lite trött, det är enormt intensiva dagar och hög stressnivå. Fast jag klagar inte kring det, jag älskar det. Det är så det ska vara, så jag vill ha det. Mitt uppdrag passar mig som handen i handsken, även om antalet utmaningar är maxade. Det gör bara mig lite sliten om kvällarna.
Lägre tempo vill jag inte ha, det är inte det, även om hösten med hemmamys är mer än välkommet. Några fler timmar per dygn vore bara fint, så man kunde sova och vila lite extra men ändå hinna med så mycket som man vill. 🙂