Ibland kan det känns som att man verkligen är värd en go-fika. T.ex en fredagseftermiddag efter en tuff jobbvecka. Då skulle man kunna gå till det härliga caféet på jobbet och verkligen unna sig något litet gott till kaffet, och njuta av den totalt, som något av en flykt från påstridiga deadlines och svåra diskussioner.
Och så kommer det där tillfället, och så är man inte sugen. Va sjutton!
En kopp roobios funkar liksom inte lika bra som den där lilla flykten man så väl behöver. Men samtidigt funkar ju inte heller något litet extra om man inte är riktigt sugen. Då känns det inte värt det, och njutningen är inte heller detsamma. Vilket skit va 😉
