Jaha ja, från glassigt parliv på Manhattan till hosta, näsblod och VAB på mindre än 24 timmar. Håhå jaja. Stella blev alltså inget bättre igår, utan tvärtom. Hon var såå sliten igår kväll och somnade strax efter halv 7. Sen vaknade hon vid 22 av rejäl hosta och näsblod. Stackars.
Jag tog över henne till mig. Sen hade vi en natt där hon antingen sov så gott så och pga förkylningen snarkade högt (och höll mig vaken), eller vaknade av rejäl hosta (och höll mig fortsatt vaken), eller av näsblod (och höll mig verkligen vaken). Allt då alltså upprepade gånger. Klockan 6 var hon vrålhungrig och krävde välling – och fick det, för hon åt knappt inget igår kväll och drack knappt någon välling heller. Sen somnade hon inte om. Behöver jag säga att jag är trött idag?
Så det var ju inget snack om saken att det inte var läge för dagis idag. Vi har varit in till mitt jobb en sväng (Stella var så söt och satt så fint där vid mitt skrivbord och ritade en stund) och hämtat min dator och en dosa för distansuppkoppling – det kom ju lägligt! Så lite kan jag jobba iallafall… men alla som någon gång vab-at vet ju hur lätt det är med ett barn runt fötterna. Sådär va. Framför allt som hon verkar hyfsat pigg nu iallafall, men å andra sidan är ju barn så – när de känner sig det minsta pigga kör de på i 190 och sen springer de in i närmaste vägg. Dvs, inte detsamma som redo för dagistempo direkt…