Lille Max är här. Strax efter 4 imorse gjorde han sin entré till världen, med handen vid örat, vinkandes till alla :).
Vi mår alla bra, och finns det något som kan kallas drömförlossning så var det nog en sådan jag upplevde.
Lilleman har snuttat duktigt och sover sedan länge. Själv är jag hög, och vet inte vad sova är. Behöver man det? Jag tar nog och gråter ytterligare en skvätt istället.
Så lyckligt livet är.