Igår när jag hämtade Stella ville hon inte gå hem. Så hennes känsla av världens undergång och jordens mest svikande morsa där på morgonkvisten verkar ha lagt sig någon gång där under dagen.
Imorse försökte jag förebygga genom lite ”passa på att leka på ditt rum nu innan dagis” och sånt, och det gick hem hyfsat. Glada miner till dagis, och lite snyftigt just vid lämning byttes till hejdå under helt okej glada miner när pedagog E tog emot Stella med stort fokus.
För övrigt var vi i tid också, tydligen måste vi ta höjd för att gå hemifrån 20 i trots att dagis är 2 minuter bort… Rutinerna lär sätta sig vart eftersom.