Torsdagen var en galet bra dag/kväll/natt på festivalen son går i kärlekens och glädjens tecken. Love it!
Max fick göra festivaldebut och se Veronica Maggio. Hon spelade nämligen så tidigt som 15.30 (vi vet inte varför, konstigt), och det passar oss inte att lämna honom förrän tidigast efter 17 rent matmässigt. Så det blev på med kåpor och ner med lillen i Ergon.
Veronica var galet bra, och de allra flesta festivalbesökarna hade tagit sig ned till området trots den tidiga timmen. Ingen dålig publikdragare, minst sagt.
Fast… själva hade vi lite svårt att slappna av. Solen gassade, det var inte ett moln på himlen, och luften darrade runt 30-gradersstrecket. I publikhavet höjs temperaturen ytterligare. Så vi var lite oroliga för att Max skulle bli för varm, och sökte nya positioner var och varannan låt, men någon bris eller skugga fanns inte att finna. Max klagade dock inte, men vi hade kunnat få en bättre Maggio-upplevelse.
Nej, det är inte en varm filt utan solskyddsfilten jag alltid tjatar om. Love it. 🙂
Sen åkte vi hem och hängde med barnen lite till, innan vi cyklade ner till stan. Igår, onsdag, kände jag mig inte så 30+ när jag cyklade ner med en öl i handen. Idag var det ännu värre, då jag fick skjuts ned på pakethållaren. Fick vibbar av att vara 17. Fast skjutsad av min man och ingen tillfällig fling var ju ändå en stor skillnad. 🙂
Jag och H hängde lite i VIP-området, och såhär är vyn därifrån i en fatboy-hängmatta.
Man såg bra från VIP-området också, men man kunde se ännu bättre. Smart kille.
Vi såg Kleerup med sitt Me and My Army. Faktiskt riktigt bra… men inte var konserten direkt sponsrad av iogt-nto eller riksförbundet narkotiafritt samhälle, om man säger så…
Oskar Linnros gjorde en grymt bra spelning! Jag gillar när det är hjärtligt mellansnack, och det var det definitivt på hans konsert.
Sahara Hotnights överraskade med hemlig klubbspelning, som vi råkade få nys om. Så de spelade på Bolanche inför kanske 100 pers i publiken. Riktigt coolt! Extra kul att komma så otroligt nära eftersom vi halvt missade deras riktiga spelning igår, onsdag, då vi just kom till området då och tog plats nära scenen fast i ett öltält då.
The Ark avslutade. The Ark ÄR Peace and Love på något sätt. De står för allt festivalen står för, och vice versa. Något de också säger. De var också ett av de allra första band som spelade på Peace & Love när det var helt nytt för typ 12 år sedan. Så det är så extra mycket känslor! Och de levererade, som vanligt. Ola Salo är fasen helt magnifik, en sån entertainer. Det var 1½ timme glädje där på natten. Och apropå natten så är det något av det häftigaste – att stå där i värmen, inte ens ha övervägt att ta på en kofta över sitt linne, och se på en himmel som är ljus fast klockan är 01 på natten. Sagolikt.
Att det är deras avslutningsturné nu gör inte saken sämre. Det är extra mycket känslor. Och även om jag sett the Ark många gånger förut så kommer jag verkligen sakna dem när de inte kommer längre. Fast nog slutar de med flaggan i topp. Underbara the Ark, underbara svenska sommarnatt.
