Kan inte säga annat. Det finns en anledning att vi (och många med oss) återkommer till Thailand, gång på gång. Alltså, bättre finns inte att finna. Nu har vi även Söderhavet i bagaget, men håller fortfarande Thailand högst av alla resmål av denna typ. Det är helt enkelt bara så perfekt.
Koh Lipe då, jo det är så bra som alla sagt. Det är vår första gång här och jag förstår såklart att det är väldigt mycket folk och ställen nu jämfört med för bara några år sedan. Men det är ändå hur charmigt som helst. Stranden påminner mycket om Klong Dao på Lanta, men betydligt mindre exploaterad. Restauranger och barer på rad, givetvis genomgående fötterna-i-sanden sådana. Men lagom. Bungalowställen på rad, men inte överbefolkat. Sen är det trevliga människor, generellt öppet och socialt. Inte alls bara backpackers men ingen charterkänsla, det är fortfarande för bökigt att ta sig hit. En bra blandning, skulle jag säga. Mycket svenskar ooooh ja. Men liksom… Svenskar är bra att resa, oftast. Vi tar inte så mycket plats, och behandlar folket med respekt. Det kan inte sägas om alla nationaliteter.
Koh Lipe har verkligen själ. Och lilla gångstråket mellan Pattaya och Sunrise beach känns som den mellan stränderna på Haad Rin, Koh Phangan för 12 år sedan, elle PhiPhi’s typ då. Charm. Total.
Vi bor på Pattaya som är den största stranden. Det är jag glad för, det är vrålmysigt att njuta de olika ställena om kvällarna. Lagom liv och rörelse. Vi är ändå sådana som föredrar att se lite folk framför att vara helt själva.
Och solnedgången, även den ljuvlig. Mojiton liggandes på stranden njutandes färgerna likaså. 🙂
Så med det sagt så är jag så nöjd med vår tidigare resa och nu så galet glad över att ha landat i Thailand. Ja känner mig nästan avundsjuk på mig själv som har fem veckor framför mig av detta. Paradis.
