Oj vad jag var på risigt humör här under kvällen. Det var en mysig dag med Max men det är jobbigt det där med känslan av att man borde jobba men inte kan osv osv osv. Han var för övrigt grymt gullig när vi gick till förskolan för att hämta Stella. Började som vanligt ropa ”mojjon! mojjon!” när vi närmade oss – godmorgon. Väl inne ville han bara skutta in och leka. Men det får han vänta med en dag, för imorgon får han (såvida han inte hostar inatt eller verkar hängig imorgon) göra comeback, lagom till maskeraddagen.
Jag är inte så nöjd över att helt missa finaste ungarna när de är på dagis som hund och katt. Jag ska till Köpenhamn och jobba imorgon, så då åker jag innan de vaknat och kommer hem någonstans kring läggning. Inte så farligt men trist att missa dem!
Ja men jo jag blev ju lite gladare – för jag valde inte det där soffläget med pepparkakor (eller you name it) utan åkte iväg och spelade innebandy. Bästa lisan för själen! Roligaste sporten, gladaste tjejerna och ni vet, allt det där.
Jag lyckas inte hitta riktigt hela vägen fram i spelglädje visserligen, jag har ovanligt svårt att tagga igång den tiden på dygnet numera och då kommer jag inte upp i riktigt rätt nivå heller (vilket är tufft för en tävlingsmänniska som mig) – men halva vägen fram är ändå betydligt längre i glädje mätt än valfritt besök på SATS – det kan jag lova!
Nu – duscha och lägga fram kläder så jag är förberedd inför avresa tidigt imorgon bitti. Kanske koka några ägg också, så jag slipper dö Arlanda-frukost-döden. (dvs svettiga mackor för en förmögenhet)