Första mötet med nyaste lilla kusin idag. Sista kusinen någonsin för barnen kanske? (hoppas inte, om än troligt)
Så magiskt. Nytt liv. En vecka. Gosigaste kinderna.
Stolt och fascinerad Stella med glittrande ögon. Som höll, flera gånger, klappade och gärna ville pyssla. ”Du kommer kunna lära henne så mycket”, sa jag. ”Jaaa”, sa Stella med andakt.
Halvt nyfiken, halvt totalt ointresserad Max. Han hjälpte dock Stella att ge bebisen gosedjur. En och två och fem och sex. Sen ville han hjälpa till och gunga babysitter han med. Gunga bebis, hoppa bebis! …mindre bra ide va..
Fina bilderna håller vi för oss själva. En blurrad bebis med gosedjur kan vi kanske bjuda på.
God middag fixade de i vad jag förmodar stundtals ändå är tvåbarnskaoset. Uppskattat, tack!
På väg hemåt somnade båda barnen i bilen, utmärkt. De vaknade vid överflyttning men somnade snabbt om, om än med bestämda åsikter. I er säng! bestämde Stella. Mössan på! insisterade Max.
Torsdag imorgon. Helgen närmar sig. Jag längtar som vanligt efter den. Och så, förmodligen just därför, börjar en längtan efter min nya jobbframtid infinna sig. Jag ska berätta mer om det någon annan dag.
Godnatt!