Det var ett otroligt jobbigt beslut, det där med jobbet. Jag trivs otroligt bra där jag är idag, och så är jag nog en konsultsjäl. Triggas av variation och nya utmaningar, det konstanta säljmomentet, liksom tävling, att alltid omge mig av riktigt duktiga människor som gör nya saker och delar med sig av deras nya kunskaper och föder ideer i sin omgivning.
Men.
Sen dök det här upp. En för mig väldigt perfekt roll på ett stort svenskt företag. Som just nu genomför ett stort projekt för att implementera det affärssystem som jag har min kunskapsgrund i. Projekt stämmer inte, det är ett helt program (ett program består av väldigt många projekt) som sträcker sig över många år. Jag har aldrig gjort den resa en sån implementation innebär, och för mig känns det jättespännande. Många konsulter är inne där, men vissa roller kan inte konsulter sitta på. De som ledare inom programmet, t.ex. Det är en sån roll jag ska ha. Inom det område som är min grundkunskap, min inriktning. Så där kommer jag agera ledare för ett gäng konsulter. Ganska många. Ett riktigt sidbyte med andra ord, från konsult till beställare. Testa linjen – men i en projektorganisation vilket passar den där konsultsjälen jag har rätt bra. Fortsatt leveransfokus. Spindeln i nätet.
Ja just ja, så ligger företaget tre promenadminuter hemifrån också.
Genom det här bytet får jag loss restid och arbete utanför normal arbetstid, vilket ändå är något normalt som konsult. Inte minst då man som jag har en ledarroll som kräver lite (mycket) extra. Så på ett sätt bromsar jag och gör ett byte för bättre balans. Samtidigt så gasar jag, för oj vad många utmaningar som väntar.
Jag är inte enbart positivt och längtar och sådär som man nog brukar vara när man ska byta jobb, för det är jobbigt att lämna där jag är nu (och har varit i 6 år). Beslutet tog jag helt emot min egentliga magkänsla, för i det här fallet kunde jag inte lita på den. Magkänslan bygger på känsla, och mitt hjärta är så starkt där jag är nu. Men, efter månader (ja, månader) av fundering och argumenterande så blev det ändå tydligt vilket beslut jag måste ta.
Sen är det så mycket på jobbet just nu, och jag jobbar kvar tills sista januari, så jag kan liksom inte tänka på annat – det finns inte utrymme för det (inte minst bland annat, det där som är livet ni vet…). Jag tror kanske tom några vänner kan vara besvikna på att jag inte berättat detta – men det är för att jag själv inte har haft utrymme att tänka på det. Mentalt är jag väldigt här och nu i det jag gör för tillfället.
Men nu börjar jag bli lätt taggad och sugen, och väldigt nyfiken på vad som väntar mig. Byten och nya förutsättningar är jag ju van vid som konsult, men nu ska jag mot något riktigt långsiktigt och det är såklart extra spännande.
Sista januari utcheckning, lite semester på det och sen är det dags. Så nu vet ni. 🙂
