Stella har knäckt skidkoden och vi är mer lyckliga än vad som kanske är okej 🙂
Stella började som vanligt med att åka duktigt med Henke med stav för att efter ett (!) åk vända på en sekund och gå från ”kul” till ”jag vill aldrig mer åka skidor” ”jag är trött”.
Vi hade då just bokat en timme privatlektion ihop med vännerna från Göteborg, twinsen på snart 6 som också är nybörjare.
Vi fick starkt överväga att ställa in hennes medverkan på lektionen. Det blev mycket övertalande och inte minst en fika innan med varm choklad med mycket grädde och en chokladboll. Ibland ska man inte underskatta det där med socker 🙂
Hon lyckades tagga till efter en hel del pepp. Och vilken grej det sedan är när de får köra med någon utomstående, som dessutom är pedagogisk!
Barnen vågade direkt köra själva och inom kort fattade de också att ha benen som en glasstrut. Efter ungefär en halvtimme åkte de hela lilla barnbacken uppifrån och ned själva och såklart knappliften upp också. Så imponerande!
När timmen var slut ville hon inte sluta. Hon körde säkert fem gånger till efter lektionens slut och mammahjärtat (och definitivt pappahjärtat) klappade lite extra. Lite mycket.
Hos Stella stolthet och glada miner.
Så kul!
Vi har inte haft våra sista uppgivna känslor och knäckar kring skidåkning/uteliv etc men att kämpande kan ge något positivt är ju ett skönt kvitto att få.
I mellandagarna tränar vi vidare, lite (mycket) mer planerade svängar och stopp kan vara bra. Även om Stella själv anser sig kunna och vill ha stavar, åka själv och åka till toppen. Hm. 🙂
Duktiga Stella!
Lyssnar noggrant.
Våga åka – med plogande skidor och armarna som flygplan.
Och så upp i liften igen!
Vår stjärna
