Är vi både jag och Stella!
Jag för att jag igår gav mig iväg för en runda i Mellstaskogen igen, trots att det redan var helmörkt ute och bara fullmåne som lyste upp himlen. Och i spåret även elljus såklart. Trots det ramlade jag inte, eller kände mig ens särskild ostadig. Det tar sig – snabbt tydligen, eftersom jag ändå bara åkt totalen 4 gånger hittills, och gårdagens 7,5 km ger livstotalen som vuxen på ett par mil eller nåt. För övrigt var jag också under 6 min/km för första gången, då jag snittade på 5,45. Det tar sig! Men alltså, nej, det är ju verkligen inte bra men det spelar väl inte så stor roll.
Stella för att hon åter kört med skidlärare. Vi var så klantiga så vi missade att anmäla henne till skidskola i tid och det blev fullt – men det behövs fortfarande övas på att stanna och svänga – så vi kostade på henne en privattimme idag. Och oj vilken snabb utveckling det då ändå är. Att åka knapplift upp själv, stiga av själv och åka ner svängandes mellan djuren i barnbacken är inga problem. På filmen nedan ska ni titta vid översta djurpinnen, där Stella inleder i orange hjälm. Duktig!
[gigya src=”http://player.videofy.me/player.swf?videoId=729465″ width=”480″ height=”270″ quality=”high” wmode=”transparent” allowFullScreen=”true” ]
Efter en timme var hon färdig, hon blir ju snabbt det. Fast, efter lunch och energipåfyllning lyckades vi övertyga henne om en sväng till och då blev det ett par varv i barnbacken följt av en sväng för oss alla tre upp i sittliften och hela vägen ner. Kul!
Hur trött man blir av det när man är 4,5? Jomen tillräckligt för att slockna i bilen och sova vidare på ett hårt hallgolv i en timme (och då pratar vi tjejen som är otroligt lättväckt och aldrig somnar ”bara sådär”). Att klockan blev 23 innan hon somnade igår då vi hade väldigt trevligt middagsbesök hemma, har väl också lite med det hela att göra.
Själv åkte jag själv ut till Romme i förmiddags, och körde på i 2,5 timme själv. Otroligt kul! Det var dimmigt uppe på toppen men Sydhanget (favoritbacken när Götes brant är stängd) levererade som vanligt med skönt litet lut för carvingsvängar i början följt av en härlig brant där dimman lättade idag. Mycket folk tror jag, men i bygelliftarna var det noll kö så det var bara att rulla på. Kvalitet.
Henke tog eftermiddagsåken – trist visserligen att inte åka ihop men ändå så bra att kunna utnyttja ett liftkort rejält men ändå ha tid med Stella.
