Det finns vissa tillfällen som man som förälder drömt om, sedan man fick veta att man skulle få barn. För Henke var skidåkning ett sådant, och därav var det inte konstigt att Stella fick en hel utrustning med extra allt i julas.
För mig kom tillfället idag – Stellas fotbollspremiär. Lyckan!
Hon var superpeppad och stolt. Och typ sötast i världen, mammahjärtat frivoltade.
Hon orkade inte riktigt hela, vilket inte är så konstigt efter dagens schema. Knatteskutt, två timmars kalas och sedan fotboll. Lite för mycket, ja. Knatteskutten och fotbollen överlappar i några veckor, det blir bättre sedan och hon kommer inte behöva gå på båda samma dag om hon inte vill – såklart.
Men hon berättade iallafall glatt för Henke om det senare på kvällen och sa att det var kul så vi hoppas på fler gånger trots att hon idag tröttnade med tio minuter kvar av träningstimmen.
Idag fick jag ta med Max, vilket inte var någon hit. Eller jo, han älskade det – men jag fick lite väl fullt upp kan man säga.
Efter en intensiv eftermiddag/kväll var jag mer än mör så när Henke kom hem från bajenmatch gav jag mig ut för en spontan löptur. Inte den bästa jag gjort men oerhört viktig för den mental hälsan. Tack för den kicken därbak, barnen.