Om man vill se den bästa solnedgången i Aqaba ska man bege sig till den offentliga stranden. Den ligger så att man ser solnedgången rakt fram över de glödande röda bergen i Israel mittemot. Efter ännu en dag på hotellstranden följt av promenad gata upp och gata ner i Aqaba (något som ändå går ganska fort då själva centrum i denna halvmiljoners stad är litet som i en mindre by typ) så gjorde vi just det. Även om vi visste att det var tämligen hopplöst så hoppades vi innerst inne på ett centralt beläget (västinfluerat) hotell med just den utsikten och som kunde ge en liten törstsläckare. Det var förstås omöjligt och alla charmiga ställen längs med stranden erbjöd endast kaffe och vattenpipa och det är kanske inget vi direkt går igång på alltid.
En fin promenad var det iallafall, förstås, och solnedgången var lika magnifik som varje kväll.
Och sen – vet ni hur det blev sen? Ett ställe om vi blivit rekommenderade för mat och utsikt (Romeros i flashiga marinan) som vi igår gick till med svenskfamiljen men då fick vända i dörren på pga att de inte öppnade förrän 18.30 visade sig ha en takterass och där var det öppet. Vi fick en liten amstel och ljuvligaste utsikten den allra sista stunden solen visade sig. Magnifikt.
