Sedan väntade en dag i öknen. Fantastiska, mäktiga Wadi Rum. Petra var ju bland det häftigare jag sett men ärligt talat så vinner nog galen natur över saker som människor gjort om jag får välja. Historia är häftigt, men naturens makter kommer alltid vara störst, liksom. De där makterna var enormt påtagliga i Wadi Rum. Större och mäktigare blir det inte.
Vi åkte runt i jeep med vår klockrena guide. Tittade, klättrade (upp på Burdah bridge bland annat, men det fastnade bara i systemkameran och de bilderna bjuds inte här), sprang och hoppade i sanddyner, gick och klättrade i klippskrevor, förundrades. Ungefär så.
Från tidig förmiddag tills det närmade sig solnedgång åkte vi rum och utforskade öknen. Sen slog vi litet läger och gjorde te och inväntade solnedgången. Mer om det senare!