Vid 9 lokal tid (6 i Sverige) lyfte vi från öknen för sista gången på ett tag. Genom fönstret såg vi häftiga Doha och sa hejdå med visst vemod men såklart med hemlängtan också.
Inget filter!
Snälla granne J kom och hämtade oss på Arlanda när vi landade vid 2-snåret, och hemma har eftermiddagen bestått av fix. Badkar och balkong är fulla med väskor – sedan några vänner råkade ut för bed bugs (sjuk pärs verkligen!) är vi överdrivet noggranna med hur vi hanterar respackning. Inte vill vi placera mal i källarförrådet som någon annan granne lyckades med för några år sedan heller. Vi tvättar typ allt, och låter gärna övrigt frysa i minusgrader på balkongen i några dagar. Apropå minusgrader var det ju dock inte direkt något vinterland vi landade i – men det vet ju ni redan. Herregud vad grått och blött! Men med oss kommer iallafall kylan verkar det som, minusgrader imorgon?! Hoppas!
Övrig tillfräschning som pågått är ansiktsmasker i plural (alltså hyn efter solsemster med krämer och svett? Inte kul!) och tvagning av barn, rejälaste Redken-inpackningen i både mor och dotters hår. Osv osv osv.
Barnen däremot har mest varit glada att se de där julklapparna de bara hann titta på en kort stund innan vi drog på semester. Stella har byggt lego så det stått härliga till och Max har kört motorcykel, bilbana, bilar och övrigt motordrivet. Lyckan!
De är i skrivande stund – några minuter i 19 – fortfarande vakna. Det är HELT SJUKT med tanke på att Stella enligt svensk tid varit vaken sedan 02.30 (! inte sovit en sekund idag!) och tröttmössan Max bara sov 2 timmar på flyget. Kan de nu bara sova ordentligt och få 12 timmar så ska de nog kunna vara pigga nog för en dag på förskolan.
Nej det är inte huden jag drar av utan bästa ansiktsmasken från Exuviance.
Själv ska jag snart ta ner de flesta tvättkassarna till tvättstugan där vi gör premiär faktiskt – vi har ju bara bott här i 3 år. 🙂 Sen går jag direkt och träffar mina fina kajenmorsor. Jag lär gå in i väggen av trötthet innan kvällen är slut men jag vet att jag kommer få extra energi in i kaklet av att träffa dem.
Det lär komma någon (eller många) resefunderingar, summeringar och tillbakablickar framöver men tills dess – tack alla som följt oss på vår resa! Jag har lite backlog på att svara på kommentarer men det kommer. Jag är jätteglad för all pepp, glada tillrop och sånt – det värmer verkligen och gör det ännu roligare att spara reseminnen i min blogg.