Det blev ju lite tokigt det här. Jag har ju alltså tänkt vara ledig imorgon så därför jobbade jag 4 timmar extra ikväll, och kom hem runt 20.30. Hur blev det där då..? Hm. Det innebär att jag skulle kunna spara den där lediga dagen, och köra frukost i stan och klippning på förmiddagen följt av en halvdag på jobbet (utan möten! drömmen!). Kanske. Svårt val. Måste kring att träna behöver jag iallafall inte känna, jag hade motivation till att köra ett litet hemmapass här trots sena timmen. Eller motivation och motivation, kanske var det mest tanken på ett skönt bad efter som motiverade. 😉
Med ett garanterat kvalitetspass på torsdag och ett ännu mer kvalitativt på lördag när det vankas PT-timme igen bör jag inte känna någon ytterligare stress över antal pass, har jag förstått. Förstått om än inte insett. Vikten att vila och att träna med kvalitet istället för kvantitet – och toppa med en massa vardagsmotion – är en ekvation jag kan bli bättre på.
Nåväl. Ett annat alternativ är att hämta barnen tidigt och gå på bio eller nåt. Det vore himla mysigt. Inte minst längtar jag egentligen efter tid med dem en och en, det känns som evigheter sedan! Nästa vecka är det visserligen dags för Max ögonoperation, det kan väl inte kallas kvalitetstid med honom direkt men en veckas vab och lugna planer för påsk är iallfall på ingående.
Apropå kvalitet så toppar jag detta intetsägande inlägg med lite bilder från Mulle Meck-parken dit vi var en sväng i söndags. Max var nyligen där på utflykt med föris och de har båda pratat massor om stället sedan dess. Att vi varit där rätt många gånger tidigare är tydligen Max för liten för att minnas. Parken har dock lätt vuxit med barnens ålder – den har alltid varit superbra men att slippa bli så stressad varje gång ett barn är utom synhåll pga många olika gångar i hus osv är ju himla skönt ändå.
