Well. Håller näsan över ytan.
Har en period av mer än mest på jobbet. Igår höll jag intervjuer med 18 (!) personer i rolig inramning och åt middag med projektteamet. Idag blir det närmare 12-timmarsjobb (nu egen lunch nere i cafét på dagens enda 30 minuter (!) med luft i schemat mellan möten) och förutom det då? Jomen det är aningen mycket med att köpa hus. Och att sälja lägenhet. Båda, faktiskt. Nervösa tider. Jobbet är roligt och ingen direkt negativ stress och det här andra i det privata som tar sjukt mycket tid och energi är ju också roligt på sitt sätt men inte ens jag tycker att den här tidpunkten är särskilt positiv.
Och så resten förstås. Hänga med fina och intensiva barn, försöka få in träningen som jag mår så bra av, anstränga mig för att andas frisk utomhusluft någon tidpunkt på dygnet.
Imorgon ska jag vara ledig. Jag har en dag jag behöver ta ut och tajmingen imorgon är ju förstås usel men samtidigt gör jag det just därför. Man får inte vara dum. Jag tycker jag är smart. Skjuter upp problemet? Kanske. Men jag ska andas, då tar jag också bättre fart. Det löser sig. Jag ska unna mig att gå på en pressfrukost, sedan ska det utvuxna barret få lite kärlek och resten av dagen ska jag bara vara själv. Faktiskt inte träna heller, tiden utöver blir för knapp och hela poängen är ju att jag ska känna av den där luften i schemat. Ta en promenad. Kanske gå i någon butik. Kanske bara ligga på soffan och pilla mig i naveln. Just så. Det blir fint. Men nu ska jag lassa in sista tuggan från mezetallriken och bege mig mot möte igen.
Men då vet ni, om jag är osynlig menar jag.