Redan strax efter 9 lämnade vi Sälen imorse, och till skillnad från de senaste dagarna var vädret helt fantastiskt. Det var så galet fint med de väldigt snötyngda träden som gnistrade i solskenet och i de 15 minusgraderna var krispigheten total. Helt magiskt och ångesten att lämna var inte liten. Fjället såg helt ljuvligt och enormt inbjudande ut.
Ungefär lika tråkigt kändes det att säga hejdå till vännerna, och diskussionerna om när vi ses nästa gång är redan igång. Men vårens träff i Göteborg kommer jag missa – det blir för tätt inpå Islandsresan. Jag försöker ofta välja både och istället för antingen eller, men ibland måste man ändå inse vad som är realistiskt. Dessutom vill jag inte välja bort familjen. Att vara borta någon helg då och då har jag inga problem med utan uppskattar, men inte för många eller för ofta.
Det var också anledningen att jag valde att inte gå med ut igår och att propagera för en tidig avfärd imorse. Det var varken helt lätt eller roligt att missa delar av kvällen (natten) igår, men det gjorde att jag fick kvalitet med familjen idag. Med två heltidsarbetande föräldrar är det på helgen man kan umgås mer och den tiden behövs. Så jag var glad att jag kunde köra hem några ur ligan till Borlänge i bra tid och vara pigg nog att hänga där med familjen idag i det ljuvliga vintervädret. Värt.
GA
Sen är ju resan från Sälen till Stockholm betydligt längre än den till Borlänge – rättare sagt det dubbla. Så först nu sent ikväll har vi anlänt Nacka och nu lockar soffan bigtime.