Alltså denna tisdagsmorgonen. När man får inse hur bra man har det. Som i att komma ut med två skuttande barn, för att upptäcka att gång och uppfart skottats, att ett par decimeter snö borstats av bilen som är varm av motorvärmaren. Då älskar jag lite extra, och inte minst känner mig lite extra älskad. Omtanken.
Snön har verkligen hittat till Nacka (äntligen!) och det är så fint och härligt. Även om jag inser att jag i helgen skrev om skottningen med en bild tagen genom ett fönster i ett varm vardagsrum…
Och högst på önskelistan står en carport. Vi bör börja agera för att den ska stå där lagom till hösten. Det finns tydligen något som heter bygglov, har jag hört?