Det fortsätter att blomstra i vår trädgård. Vi gick ju från tanken att vi inte skulle klippa ner eller röja någonting för att vi inte visste vad som skulle visa sig, till att känna att det var bäst att ta bort så mycket som möjligt just innan vi insåg vad vi tog ner – för annars skulle det nog inte hända alls…
Vi tänkte rätt. Det fullkomligen exploderar i trädgården nu och det är så fantastiskt. Jag, ni vet hon som för 9 månader sedan (när vi flyttade hit vill säga) aldrig lyckats hålla liv i en balkongblomma, hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli så entusiastisk över helt vanliga träd med blommor på och sånt.
Det träd som vi med onda ögon sett på som ett stort spökträd utan någon funktion utan bara grått och redo för tippen vilken dag som helst blommar helt fantastiskt nu. Såhär.
Det är hägg, va? ”Säsongen mellan hägg och syrén” har man ju hört talas om… Och syrenen är på gång, härligt!
Det finns också fler gamla (det vi trodde var) risbuskar som ståtar med fina blommor – gult närmast och den stora risbusken (som det inte längre är) vid gången mot huset är både grön och har vita blommor. Så konstigt det där!
En annan liten överraskning är de här buskarna eller vad man ska kalla de som dykt upp här och var. Vad är det för nåt tro? Jag tycker om dem! Kanske ska gräva upp och sätta dem på lite andra ställen dock, om andan faller på… Och gör den inte det får de bo kvar där de är. Spontanblommor är också bra blommor.
Det är ju visserligen lite smårisigt allmänt på bilden ovan, och så är det på många ställen i vår trädgård. Så får det också vara. Jag har inte så mycket emot spontana inslag av smultron och annat, det är lite sånt jag egentligen föll för gällande vår tomt från början. Trädgårdsfascism göre sig icke besvär.
Något jag däremot inte är lyrisk över är djur. Och vet ni, det bor mycket insekter i naturen! Jag vill inte gå loss med gifter någonstans, men mot sniglarna tar jag utan tvekan till lite tyngre artilleri (obs att detta är ok för barn att vara i närheten av osv, det är inte så illa – man strör det dock inte på sin sallad, liksom). Hoppas att mitt intensiva strösslande såhär i början på säsongen kan göra sniglarna lite mindre vanligt förekommande i sommar…
Upptäckten då? Jomen tydligen kan man ha en robotgräsklippare trots att man har både sluttningar och en trädgård i olika sektioner avgränsad av berg och sten. Intressant! Nu är visserligen gräsklippning något jag (hittills) inte har något alls emot, det är en promenad med egna tankar liksom, men ändå. Det vore ju ändå nice både för en gräsmatta av typen golfplan och konstant bortmosande av sniglarna. Priceless.
Så. Det var min kväll, den roliga delen av den. Mindre rolig var packning, matlagning, undanplockning, tvättning, diskning, barn-badning, plockande och allt annat som ska hinnas med när man är själv hemma och ska iväg på minisemester…Phew!