I förra veckan när jag var på Travellinks blogevent så var Jordaniens turistbyrå där och presenterade sitt land och pratade om att resa till Jordanien. Vi var i Jordanien med familjen för drygt två år sedan, och det var en av mina hittills allra bästa resor. Jag blev svårt nostalgisk och drömde mig tillbaka. Till mäktiga ökenvidder och klippstad, till arabiska nätter och röda havsstrand, till beduinkultur och kamelrygg.
Den som lyssnat på Att resa-poddens tionde avsnitt, frågeavsnittet, vet också svaret på frågan om min mäktigaste naturupplevelse någonsin; Wadi rum, Jordaniens magiska öken och även – ytterst passande – kallat ”The valley of the Moon”.
Jag har berättat många gånger om vad jag älskade med Jordanien, men här kommer några bilder som kanske kan berätta lite för er. Jag börjar med Wadi rum – min mäktigaste naturupplevelse hittills. Varför upplevde jag den som det, egentligen?
Wadi Rum
Jag tror det var vidderna, och allt det röda kombinerat med de karga sandklipporna. Höga, mäktiga. Hur ljuset liksom smög ned mellan klipporna, och spred ett drömskt sken som påverkade hela landskapet. Att jag kände mig så levande där. Så liten men om jag får uppleva det där, så är jag så stor. Allt och jag och jag och allt.
Jag tror det var att klipporna var så lekfulla. Med håligheter och klätterväggar, så märkligt utplacerat i det karga landskapet men ändå så höga och mäktiga.
Jag tror det var att det kändes så orört på riktigt. Hade verkligen någon varit där före oss? Ja, såklart – i århundradens århundraden. Eller tusenden. Men det kändes inte så. Sedan var vi där i december också – kallaste månaden, och med det var antalet turister nere på obefintliga nivåer. Men ändå. Mil efter mil efter mil.
Jag tror det var sanden, den rödaste jag sett. Den mjuka – len och finkornig mot våra fotsulor.
Jag tror det var för känslan av äventyr, genom mina barns ögon såväl som mina. Och jeepen som skumpande genom landskapet, ute i ingenstans men ändå just där. I världen, och dess mäktighet. Som lämnade avtryck i sanden en stund innan de åter täcks av sand, men eviga avtryck i mina sinnen där de aldrig kommer att sopas igen.
Jag tror det var beduinkulturen. Den äkta, som vi fick lära känna. Samtalen med vår guide, mot en klippvägg där det värmde, medan vi drack ännu en kopp te. Och spelade ännu en omgång tic tac toe.
Jag tror det var natten i beduintältet, först middagen och umgänget i gemensamhetstältet där vi tack vare lågsäsongen var helt själva med guiden, hans två kompisar, elden och berättelserna. Det avskalade. Den kalla, stjärnklara natten som jag så innerligt önskade skulle ta slut snabbt men aldrig kommer att glömma den mäktiga känslan av. Motstridigt? Läs under länken ovan så förstår du.
Jag tror det var solnedgången, och att uppleva den med de finaste jag har – en stor och två små.
Läs mer om Wadi rum i min blogg här.
Petra
Och så var det Petra – den mäktiga klippstaden, som är omgiven av berg. Faktiskt så står jag just ovan den här. Där, mellan berg och klippor gömmer sig den antika staden, tillika ett av världens sju nya underverk. Och nog är den ett underverk allt!
Det finns ett tempel som är mer känt än alla andra, bildligt alltså, och som är det många förknippar med Petra; skattkammaren på bilden nedan. Men den är långt ifrån allt. Först går man mot skattkammaren genom mäktiga klippskrevor, kilometer efter kilometer. Känslan när den slutligen tronar upp sig framför en går inte att beskriva!
Sedan fortsätter man ännu fler kilometer och hänförs av de ytterligare 800 byggnader och monument som finns där. Tempel, kungagravar och vattenkanaler, trappar och gator, offerplatser och amfiteatrar. Naturen är mäktigast i min värld, men människan kan bestämt den också.
Barnen red på åsnor och även kameler fick hjälpa oss fram i öken såväl som klippstäder. Livet i Jordanien, alltså…
Skulle jag åka till Jordanien idag? Nej, helt bra skulle det nog inte kännas, med familjesituationen i åtanke. Men egentligen är Jordanien både fredligt och vänligt och har du inte varit där än men är nyfiken på det ovan och lite till borde du åka. Själv vill jag tillbaka, och då uppleva Amman och Döda havet. Någon dag, hoppas jag.
Vill du läsa mer om vår resa till Jordanien, och annat som livet i kuststaden Aqaba mm så finns det under länken/taggen Jordanien.
Här kan du läsa några fler specifika resereportageinlägg jag skrivit:
Reseinspo: Samlat om Jordanien (sol och bad, mat och dryck, utflykter mm)
Om att resa till Jordanien från perspektivet ”Ett krigande mellanöstern”