Visst känns det som att det är så otroligt mycket man vill göra när det blir vår och försommar? Det är en så härlig årstid, denna min sämsta, och så många härliga saker man liksom brukar göra som man vill klämma in. Man vill se blommande körsbärsträd och magnolior, njuta av blad som spricker ut, fixa i trädgården eller göra balkong och vårfönster fina, göra uteserveringspremiär med ett glas rosé, dricka morgonkaffet i solen, ta långpromenader i årets första värme eller för all del på kvällen när himlen fortfarande är ljus eller svagt rosa, träffa vänner och ta med barnen ut i naturen, träna utomhus under bar himmel, plocka vitsippor och kvist av hägg, tända grillen och njuta sommarmat, äta fräscha sallader och ta en skön cykeltur.
Passa på att njuta nu, för sjutton! Snart är den över! Våren är snabbare än försommaren och sommaren är kort!
Jag läste en rätt klok sak häromdagen som fastnade hos mig – att våren ju är kort och någonstans så har man härliga minnen från alla vårar i hela livet – och så försöker man klämma in orimligt många upplevelser som man samlat på sig och återuppleva under en kort vår, eller till och med under de ganska få dagar som är riktigt fina. Det går ju bara inte!
Visst ska man skynda att njuta, men samtidigt inte skynda så mycket så man missar det där med att njuta. Man kan faktiskt bara göra en enda sak i taget, ungefär. Så den man gör betyder att man kanske inte gör den andra – och det är okej. Att du väljer en promenad och inte cykelturen är okej. Att du njuter vitsipporna vid vägkanten men inte fotar barnen hoppandes eller badandes i dem är också okej. Det är fint så.
Fast. Jag är föräldraledig och hinner förstås njuta av våren och försommaren mer än vanligt. Det blir ju som ungefär fem vårar i en för mig, detta, när jag kan vara ledig och ute hela dagarna. Bara jag inte är ute för mycket, och glömmer att ligga och gosa med de där mjuka bebiskinderna? Skynda njuta! Hon är inte liten så länge till!
Men hon är liten idag, och våren är idag. Om jag är ärlig mot mig själv och gör det jag vill idag och varje dag så gör jag ju ändå rätt – eller hur?
Och jag njuter alldeles extra, det gör jag måste jag säga. Men ändå;
Chilla. Och njut våren alldeles lagom. Imorgon är det sommar, och nästa år en ny vår. Bebisen är ljuvlig men femåringen och sjuåringen likaså. Varje tid har sin tjusning och morgondagen också.
De är fina, de allra flesta dagarna – på sitt sätt.
