Vi hann som sagt inte med Stonehenge i fredags så vi tänkte direkt att det passade bättre för igår, måndag. De mystiska stenarna som för runt 4500 år sedan placerades ut som ett tempel har fascinerat människor i alla tider och det kändes ändå riktigt häftigt att få se dem på riktigt!
Redan i fredags när vi passerade med bil slog det mig hur stora de är (vad hade jag trott? Att de var stora såklart…), och det var riktigt kul att se dem från bilen, vägen går precis bredvid så det kan nästan räcka så…
För jag vet ärligt talat inte om själva besöket var så värst fascinerande ändå. Är jag blasé, eller tycker jag att det är lätt löjligt med ca 200 kr i inträde för att titta på dem? Oklart.
Men vi fascinerades en aning iallafall, och väckte en ointresserad Meja inte för att ta bild med henne utan mer för att vi föredrog henne sovande i bilen sista sträckan mot London. Det funkade och vi landade på hotellet nära St Pauls cathedral, efter återlämnande av bil och transport från Heathrow, runt 17-snåret.
Hej London! Kul att ses igen!
Update: Alltså dagens bästa kommentar är ju från Maria – jag hade inte hört den här filmen eller sett videon till den innan, men den är ju så sjukt rolig så jag måste lägga in den här så ni kan se den också. Jag garvade högt! Och ja – vad är meningen och hur tänkte de egentligen?!