Idag är det mors dag, igår blev mitt tredje barn ett halvår, och för första natten sedan i november har jag sovit en hel natt i sträck. Det är symboliskt, och fantastiskt, på så många sätt.
Jag har sovit i annat rum i fyra nätter nu, men inatt var första natten då jag lyckades slappna av i det och håva in en helt avslappnad natt utan oroliga uppvak. Magiskt! Det blev visserligen ”bara” knappt 7,5 timmar vilket jag skyller på att champions league-finalen gick till förlängning och straffar, men Meja sov från 20 (med extra mat 21) till 07.45 och det känns helt fantastiskt. Varje natt av de fyra då Henke tagit kommando har varit bra, om man ser till matbehovet som uppenbarligen är mer vana än behov. Däremot har han fått hjälpa henne genom småböket, genom att vagga sängen eller om hon gråtit lätt känna på henne. Jag tror ”tassning” är ett ord man kan använda; få henne att känna trygghet och att någon finns nära fastän hon fortfarande är i sin egen säng. Däremot ska jag inte säga att det känts helt givet för mig att slappna av utan henne nära och under mitt ansvar, det ska jag erkänna. Därav att det tagit fyra nätter innan jag kunde sova ordentligt trots eget rum… Men idag, när jag är riktigt pigg, känner jag att det är självklart att bra sömn är något vi alla är värda och behöver.
Nu är ju bara frågan hur vi går vidare. Flyttar vi in hennes spjälsäng i eget rum inatt? Förnuftet säger att det bara blir svårare senare, vid den där separationsångest-fasen vid 9 månader, eller vid året då de förstår mycket mer…. Så vi borde väl. Känslan säger ”åh nej, redan?!?” men sen känner jag känslan av att vara utvilad och förstår att förnuftet är bra. Gosa kan vi göra hela dagarna, på nätterna bör vi sova. Förnuftigt.
6 månader igår ja. Den lilla gladisen som är så otroligt mysig och glad hela tiden. Gosig och skrattig. Nyfiken och positiv. Ligger gärna väldigt länge på mage men rullar från mage till rygg men inte tvärtom, sitter några sekunder innan hon faller, pratar och äter glatt det mesta (men helst amning) och vill vara med. Jag är så glad att hon kom till oss. Det är vi alla, hennes storasyskon har inte tröttnat utan deras relation blir närmare varje dag – det märks att hon nu verkligen upptäckt dem.
Vi har haft en mysig helg där vi igår var på utflykt mest hela dagen och sedan käkade middag här hemma med kompisar i knytis eller ”vi hjälps åt”-anda. Löjromspizza (magiskt gott!), grillad gotländsk entrecote med vattenmelonsallad och kraschade potatisar och så en fantastisk efterrätt med ett gigantiskt fat med jordgubbar och enorma blåbär.
Idag firar vi vidare med träning för mig, hemmahäng (jag misstänker poolbad), fotbollsmatch (för Henke), kalas (för Max) och sedan kör vi utemiddag på ett ställe jag ännu inte fått veta vilket.