Restaurang Salt ligger precis vid Tylösands strandkant, så nära så den nästan tycks sväva på vattnet. Det ryktas lite om hela byggnaden och vattenläget, och det sista jag kan läsa är att det ligger en plan för att flytta upp restaurangen lite från strandkanten till ett läge lite högre upp – men att rivnings- och bygglov överklagades i våras så jag kan tänka mig att tidplan ännu är oklar.
Restaurang Salt är en av Halmstads bästa restauranger, och vi har många gånger misslyckats med att boka bord på grund av dålig framförhållning. Att vi i år äntligen fick till en bokning, och det med våra vänner tillika grannar hemma i Nacka, var klart otippat men väldigt välkommet. En barnfri finmiddag mitt i sommaren – snacka om härligt! Hemma i stugan på Östra stranden barnvaktade en ytterst snäll och stabil farfar alla tre. Fantastiskt!
Vi inledde med ett glas vin och lite snacks på klipporna, just för att det läget är så himla härligt.
Inne i restaurangen andas det hav, och ljuset flödar in från de stora fönstren.
Allra härligast är att man har just vattenläget, och kan se solen sakta sänka sig över Tylösandsbukten och sprida ett helt magiskt ljus in över borden.
Jag hade hört mycket gott om maten, och blev absolut inte besviken. Inte blown away heller direkt, men även om inramningen är underbar så är maten – och ska vara – en av de viktigaste anledningarna att besöka Salt. Kvalitativt med rimligt pris för det som serveras.
Vi hade supertrevligt och lämnade restaurangen en bit före midnatt, och kom hem till en stuga där lugnet rådde. Kanske lite efter stormen, men ingen större fara – han är stabil, den där farfarn, och Meja hade fått tillräckligt med mat innan vi drog. Tacksamheten!
Sedan följde ännu en natt av insomnia för mig. Meja sov riktigt bra inatt äntligen, men jag är verkligen helt sömnstörd. Inatt somnade jag vid 00.30 cirka, men har i skrivande stund (09) varit vaken sedan 04. Det där småhängiga har blivit till förkylning och jag kan bara hoppas att den försvinner snabbt. Jag behöver sova, och jag behöver verkligen både känna mig utvilad och ha rösten i behåll när det på lördag vankas efterlängtad bröllopsfest där jag och Henke ska vara toastmasters. Håll tummarna för att jag kryar på mig! Och lär mig sova igen. Timmarna jag checkar in på natt efter natt numera är inget man bygger ett starkt jag på.