Helgen har kommit och gått – eller snarare sprungit – och vi har kommit in i höstmånaden oktober. Det syns på träden som nu fullkomligt exploderat i färger. Helt otroligt egentligen vad snabbt det kan gå när det väl sätter fart!
Jag har höga förhoppningar på oktober, som innehåller en hel massa roligheter. Bland annat ska vi åka på 40-årsfest på en herrgård ihop med ett stort gäng kompisar, jag ska på kryssning en långhelg i Medelhavet (vilket jag såklart kommer att återkomma till senare under veckan), det är redan planerat ett gäng middagar och annat – och framför allt så ska livet lufsa fram i härlig oktoberlunk. Himla fina planer!
Ungefär likadan har helgen sett ut – med lunk och middagar vill säga. Igår hade vi kompisar hemma och käkade en höstig meny med bland annat klassiska smörrebröd i snitt-format och färsk tonfisk, jordärtskocksgratäng och ett gäng härliga sallader, och för övrigt har det mest varit häng i trädgården och hemmavid. Ljungen har tagit över, plåtar har lagts på en nu helt stängd pool, löven som snart svämmar över tomten har börjat sin invasion och hela värden har ett guldskimmer över sig.
Avslutade helgen gjorde vi med en härlig promenad i Nyckelviken med familjens minsta. När Stella var i samma ålder hade vi säkert redan varit till Skansen – men idag fick Meja se grisar och annat för första gången. Inte så lite nöjd! Och alldeles lagom… Skansen tar vi om ett år eller tre. Det är inte synd om trean – snarare mer vettigt.
Själv var jag nöjd över den vackra dagen och sköna luften, och att få en promenad ihop med min man. Det händer inte så ofta – livet i allmänhet och helgerna i synnerhet är en fullpackad logistisk utmaning och vi lever parallellt och i kvadrat ungefär. Fast det är just så jag gillar det allra bäst.
Att Stella och Max faktiskt blivit större – som i både äldre och klokare, kan hantera mobiler såväl som FaceTime på ipaden och gillar att vara själva en stund är dock något som underlättar massor och ger väldigt många nya möjligheter. Som att ta en långpromenad i Nyckelviken, och kunna stanna och titta ut över en höstigt vacker värld, till exempel.
