Rutten ovan – att flyga med Lufthansa och ha mellanlandning i Frankfurt – är regelbundet återkommande för mina långflygningar. Frankfurt är en enorm flyghub, och destinationerna som kan nås därifrån är många. De många avgångarna till Stockholm gör att de flesta sträckorna vidare kan tajmas utan längre tid under mellanlandningarna, och Lufthansa har ofta rätt billiga priser.
Sedan ångrar jag mig lite varje gång.
Flyga med Lufthansa – komfort, service och mat
Jag tycker verkligen inte om Lufthansa, om jag ska vara ärlig. Komforten är i mitt tycke lägre än med många andra flygbolag, och hemresan från Chennai var inget undantag. Senast jag flög till Chennai gjorde jag det också med Lufthansa och minns att jag kom fram vrålhungrig med en känsla av att inte ha fått mat på de tider jag ansåg skulle varit passande och helt missade mål (och att jag då bloggade detta bekräftar minnet) och ett resultat blev ett helt inlägg om maten och mellis på resor). Baliresan förra året gjordes med nya modellen A380 men ändå kändes det inte särskilt rymligt (och dessutom hade vi enormt strul). Så nej – i mitt tycke saknas en dimension av komfort, och hemresan från Chennai kändes betydligt mer busslik än resan dit med Emirates. (Åh, Emirates, ljuvliga bolag!)
Servicen upplever jag oftast som inte särskilt trevlig, men värst är nog ändå maten. Den bjuder inte direkt på någon smakupplevelse, och saknar verkligen kärlek. På vägen hem från Chennai – imorse dvs – serverades en märklig variant med oätlig varmrätt (lite visserligen pga att den västerländska äggröran var slut), frallorna var torra och kändes som att de skulle kunna sparas i sin lilla plastpåse i veckor utan att påverkas av det och nej – kaffet (som inte serveras med mjölk utan kaffegrädde) gör ingen kaffeälskare glad.
I skrivande stund denna sorgliga uppenbarelse till snack på 2-timmarsflyget. Och otäckt kaffe.Jag lägger dock in en liten brasklapp här – jag har förstås inget facit, och minns när Dryden som verkligen har en förmåga att utvärdera flyg och flygbolag tyckte att Lufthansa bjöd på fin upplevelse (vi snackar om det mer i kommentarerna på hans inlägg). Kanske har jag haft väldig otur?
Förresten hade vi en enrom försening till Bali – ett dygn – och fick noll hjälp från Lufthansa. Den storyn finns här.
Mellanlandning i Frankfurt
Så Frankfurt då – denna omtalade mellanlandningsflygplats – är inte direkt omtalad för att den är trevlig utan tvärtom. Den är enorm och oftast får man åka snabba (och rätt smidiga, det ger jag dem) flygplatståg för att ta sig mellan terminaler. Mellan dessa har man också ofta både immigration och nya säkerhetskontroller. Terminalerna består av väldigt långa gångar, som hade mått bra av lite högre takhöjd, och ja – på Frankfurts flygplats så tar allt tid Har man mellanlandning i Frankfurt behöver man absolut ta höjd för minst ett par timmar mellan olika flygavgångar. Jag hade ganska exakt två timmar mellan landning och ny avgång imorse och hann i princip bara springa in i loungen (oh halleluja att Henke flugit sig till ett guldkort åt mig nu) och komplettera frukosten och sedan vidare.
När vi flög till Bali hade vi hela 6 timmar, och det är dock klart för mycket – inte minst på en flygplats som Frankfurts som trots sin storlek inte bjuder på något särskilt kul underhållning.
Frankfurts flygplats. Oändliga korridorer av tråkigaste typ.Men, jag ska väl inte klaga allt för mycket. Jag fick en del sömn inatt trots att temperaturen på flyget var den kanske lägsta någonsin uppmätt (why oh why?) och fick mig att vakna ungefär konstant, och det inte fanns fler filtar (why?) – i kombination med mindre härlig komfort. Jag tackar Oaver för den sömn jag trots allt fick – den kudden och känslan av avskärmning den ger gjorde verkligen skillnad för mig.
Så. Nu är det fredag och jag är hemma igen, efter en underbar vecka i Indien. Om det kommer mer.
Hej Sverige!