Dagarna bara går, och jag har hamnat i någon form av omedveten datordetox, och det är nog lika bra det. Det är skönt att inte ha tagit ett aktivt beslut i att tid vid mobil eller dator ska begränsas, utan bara inse att datorn ligger kvar oanvänd i väskan och mobilen konstant ligger kvar ”någon annanstans”. Och att det inte gör någonting. Men, under förra veckan – dvs vår första semestervecka – var det egentligen tankar jag ville dela med mig av. Om det där med semesterharmonin, och hur den inte infann sig på ett gäng dagar. Har ni haft samma upplevelse, eller landade ni direkt i lugna dagar och ljuvligt familjehäng?
Kanske var det Stella själv som sade det bäst – ”Men, ni måste ju förstå att vi inte är vana vid att vara med varandra såhär mycket”. Jag tänker att det är helt sant för alla, och att barnen inte ens valt varandra egentligen. En annan sak jag tänkt på är att vi ofta innan vi fick barn och fick vår efterlängtade semester pratade om att ”det tar en vecka innan man ens kommit ner i varv”. Vi jobbade mycket då också, och vi sov inte enormt mycket då heller – trots att vi kunde bestämma över vår egna sömn.
Klart som sjutton att det nuförtiden tar mer än en vecka, och att det inte går att ha förväntningar på att allt ska vara lugnt och fint och konfliktfritt och harmoniskt redan de första dagarna. Jag pratar inte om mig och Henke – vi tittar på varandra ovan de stundtals mörka och mullrande molnen som befinner sig på höjden ungefär 130-145 centimeter ovan marken, och försöker ge varandra energi på molnfri höjd. Och så säger vi det – att om det tog en vecka att komma ner i varv innan barn så tar det nog ett par veckor eller tre nu. Eller så behöver man börja jobba igen för att det ska bli lugnt.
Och så skriver jag detta inlägg en vecka senare ungefär, och konstaterar att semesterharmonin faktiskt infunnit sig. Den gjorde nog det redan i mitten av förra veckan, med facit i hand. Vi har visserligen landat hos vännerna i Stora Höga, och är nog allihop – som de sociala djur vi alla i familjen råkar vara – alllra bäst ihop med nära vänner. Samtidigt är det skönt med semester med bara familjen, för det är just där det behöver finnas mycket tid under semestern. Numera är det så flyktigt hemma, med träningar på olika håll, kompisar och intressen och så mycket som pockar på. Att få ordentligt med tid ihop och vara tre syskon ihop och två föräldrar samtidigt på (och med barnen) är så skönt. Det är det jag brukar säga att är det viktigaste med våra resor – att spendera tid ihop. Det gäller inte bara på längre resor, utan ledig tid ihop i home away from home-Halmstad fyller samma syfte.
Vi har med andra ord mest hängt, och njutit av att ha så ljuvligt sommarväder så att det knappt behövs en enda utflykt. Det har varit lugna stunder i stugan, timmar på stranden, en del träning och inte längre utflykter än nödvändigt. Så skönt!
Strandhänget
Vi har mest varit nere på Östra stranden, som är närmast stugan. Den är på sätt och vis inte Halmstads härligaste – konkurrensen är hård – men att den är så oerhört långgrund gör den så barnvänlig och varm. Jag har förvånats över hur lite folk det varit – har Halmstadsborna själva tröttnat på finvädret, eller vad är anledningen?
Träningen har bestått av sköna löpturer, styrka på gården och så gick Lofsian-träningen anno 2018 av stapeln. I år var vi betydligt färre än tidigare år, men åh så kul det är att träffa upp folk man känner mer eller mindre och träna ihop. Så pepp!
Vi tog förstås ett gäng turer till Tylösand också. Det är alltid populärt att hoppa i sanddynor och kolla in årets after beach-band.
Men nu som sagt – Stora Höga med vännerna och betydligt mer ös och mer fokus vänner än familjehäng och syskonumgänge. Ombyte som uppskattas av alla i några dagar.