Jag sa hej här i bloggen i luften på väg till Champoluc, och även tiden på flyget på väg hem får fylla samma syfte. Vi har några fantastiska dagar bakom oss, med en inramning jag inte vågat hoppas på. Solen har lyst på oss i princip konstant, med undantag från en eftermiddag och natt då snön istället i det närmaste vräkte ner – något som är extra vädermässigt flyt i sig och gav den extra krydda på vår skidresa som jag innerst inne hoppats på. När vi bestämde oss för just Champoluc och Monterosa som bergmassivet heter så var det för att förhoppningsvis få en del offpist. Det där som jag i förra inlägget berättade att jag är oerfaren i, men som jag vill kunna och vet att det kommer finnas njutning i när jag tagit mig över tröskeln.
Så, vi fick det. Och, jag fick uppleva att det verkligen är den njutning jag trott. Helt magiskt, för att vara ärlig.
Yes, det är jag som åker nedan på bilden, och tar rygg på de enda spår som finns – de från vår guide.
Jag fick såklart också bekräftat att det är en utmaning. Ingen walk in the park direkt. För mig är tekniken (och självförtroendet!) tuff, och därtill kommer en hel del travers (skrå), gående, kämpande ner för utmanade partier med bortblåst snö och sten och genom snåriga skogsområden och… ja. Fostrande är kanske inte ett ord som jag vill att ska beskriva skidåkningens njutning men det är nog rimligt att ta fram. Å andra sidan – jag gillar icke-bekvämt och älskar att ha fått kämpa för mina svängar. Kan drömma mig tillbaka till de bra partierna, men är glad att inte längre befinna mig på de ställen där det var som tuffast.
Just allt det fastnade inte på bild. Att vi råkade ha med en GoPro men med urladdat batteri och fullt minneskort säger en del om resan – och skillnaden i att resa helt privat mot att göra en med jobbinslag.
Men i stort då, om resan. Vi åkte hemifrån i onsdags och landade på Milan Malpensa på eftermiddagen och gick direkt för att hämta ut vår bokade och förbetalda hyrbil. Här stötte vi på patrull. Visa av erfarenhet så hade vi bokat via en vad vi trodde var bra förmedlingsfirma (Auto Europe), och för att inte få några överraskningar säkrat helförsäkring och gjort full betalning. Men, vi fick inte ut bilen då den firma de sedan gjort avtalet med inte tog Amex eller kontokort Visa eller Mastercard för att säkra uthämtningen – endast kreditkort med det sistnämnda. Hur sjukt? Vi fick efter många om och men boka om till ett annat bolag, men hur mycket slutnotan landade på vill jag inte tänka på.
Well. Två timmar senare rullade vi in på vårt hotell i Champoluc; Hotel Relais des Glaciers. Upp-plock, en drink i baren och en middag på byn.
Torsdagen inleddes fantastiskt, och dagen bjöd på hård manchester och vi gjorde hela skidområdet från Champouc till Gressoney och Alagna.
Fram emot eftermiddagen drog snö in, så dagen avslutades i lite sämre sikt… men med vetskap om helt andra förutsättningar dagen därpå. Lyckan när det vita guldet singlade ner från himlen och bäddade in hela berget och byn…
Även här i Italien har vintern i år varit varmare än vanligt. De hade en bra inledning på säsongen men har haft begränsat med snöfall och varmare temperaturer. Det var med andra ord inte bara vi som jublade över snön, utan hela byn. På kvällen myste vi med rustik närproducerad italiensk mat på populära restaurangen Il Balivo medan snön fylldes på utanför fönstren.
Så på fredagen låg det där, täcket på drygt 3 nya snödecimeter fluffig snö, och vi gav oss upp på berget med vår bokade guide. Han tog oss till ställen som dessa, och jag säger inte så mycket mer än så och det i inledningen. Det känns inte som att det behövs.
På lördagen väntade vår tredje och sista skiddag, och solen lyste från en klarblå himmel, pisterna var magiskt inbjudande och vi åkte kors och tvärs över det stora systemet i de fantastiska pisterna. Monterosa bjuder på varierat moderna liftar från äldre till nyaste med bra kapacitet och sällan köer, och från de många olika topparna går långa, svepande röda backar – konstant omgivna av 4000-meters-toppar. Spetsat med ett stort antal restauranger med bästa utsikts- och under förutsättningar som de vi lyckades få solläge. Italien är magisk åkning – och ljuvlig dolce vita.
Efter avslutad skiddag tog vi bilen till flygplatsen, checkade in på flygplatshotellet First Hotel Milano Malpensa som får ses helt okej och prisvärt med sina 700:- för en natt, tog en middag på en närbelägen restaurang och somnade lätt och i tid inför en tidig morgon.
Och så steg vi upp på söndag morgon strax före 5, och att åka på ett flyg redan klockan 7 skulle kunna ses som inte så härligt om det inte vore för att vi tycker att det känns helt klockrent att faktiskt hinna hem och få en söndag med barnen. Guld värt!
Vi är så enormt nöjda med våra dagar i de italienska alperna, så glada över att ha fått barnvakt från världens bästa och snällaste mor- och farföräldrar och nog var det en fin 40-årspresent till Henke som också sammanföll med alla hjärtans dag och vår 12-åriga bröllopsdag. Vi kan anse allt väl firat nu, väl?
En mer utförlig reseguide till Champluc och Monterosa kommer. Hojta gärna om det är något särskilt du undrar – jag fick många frågor via Instagram som jag ska försöka täcka, men kanske har du något medskick?