Januari är min sämsta månad. Vanligtvis. Där många pratar om en grå november har jag inga problem alls, i ändå rätt nybliven höst och fortsatt fokus på lugn och ett omfamnande av mörker. Motande med tända ljus och brasa. Hyfsat snabbt går den också – från krispig färgexplosion till dags för advent vad hände? Att det är grått går mig nästan förbi. Eller så är det så nytt med allt det grå så att jag hyfsat lätt kan hantera det. Omfamna diset och dimman.
Men januari i Stockholmstrakten, åh januari. Håll min hand genom januari. Den är så mycket värre! För midvintern ska råda, det vita lysa upp mörkret som är så kompakt. Ge hopp i månaden som är så lång. Oändlig! I Stockholm är januari bara lång och grå.
Men inte i år. Dels var vi kvar i Åre längre än vanligt, och dels kom vi till Stockholm och Nacka samtidigt med snön. Vilken skillnad!
Vi har alltså haft två inledande vardagsveckor i Nacka med en vit värld. Barnen har inte fått nog utan varje dag maxat snöbrädsåken. Meja fått specialtransport då snowracern spänts bakom rawbiken som vore den en skoter. Perfekt kombination! Aktiviteterna så roliga och världen – åh så vacker!
Januari är inte grå, och har hittills inte känts lång. Men, det är tydligen 11 dagar kvar av den – så jag ska väl inte ropa hej riktigt.
Förra året fick vi noll snö. I år hittills några veckor iallafall, och bortsett från förra året har det varje år jag bott i Stockholm – det blir 20 i år – varit minst en period med snö, ofta flera.
Det där kan irritera mig. Hur väder direkt sätts med likhetstecken med klimat. Vi HAR utmaningar med klimatet, enorma – och alla behöver vara medvetna om det och agera utifrån det. Men jag är trött på att det skriks om klimatet direkt ett väder känns ”extremt”. En snöfattig vinter. En het sommar. Eller okej, en superhet sommar kan det vara rimligt att ha åsikter om men minns ni juni 2020? Det var varmt på gränsen till hett och det tog nog inte ens en dag innan det inte var legitimt att njuta av värmen för att den istället skulle tolkas som en värld i het-kris. När kylan kom innan juni ens var över, och höll sig över hela juli och en bit in i augusti, så blev det tyst. Den jämförelsen får inte göras. Såklart. Synd att jag inte njöt ångestfritt i juni, tänker jag.
Nu har vi snösmockor av helt enormt slag i heja fjällvärlden men för en månad sedan, när december var snöfattig, var det helt på grund av klimatkris. Fjällen var magiska när vi närmade oss hemfärd från dem. Lägre än minus 20 är mäktigt, glittrande värld och dagliga halos.
Är det bara jag, eller är det jobbigt med detta – kryper under skinnet? Att inte ens kunna njuta av det som är när det är?
Analyser av medeltemperaturer, ja tack. Det behöver vi – det handlar om global uppvärmning. Naturkatastrofer som följd av extremklimat likaså. Jordens undergång-profetior vid minsta högtryck, nej tack.
Det har kommit närmare en meter snö i Åre sedan vi kom hem för två veckor sedan. Idag smälter snön här i Nacka, vi går mot grått. Det är 11 dagar kvar av januari. Det kommer vara lugna dagar och sedan åker jag till vintern igen. Kombinationen är fullt perfekt för mig.
