Guide till Piemonte – tips på boende, vingårdar, restauranger och mer

En resa till Piemonte, vid foten av de italienska alperna, har länge varit en dröm för mig. Landskapet, vingårdarna, maten, känslan. Livsnjutet, liksom. Finns det mer koncentrerat än just där? Jag tvivlar. Kombinationen är ju också onekligen mitt i prick för mig. Som jag älskar att njuta av allt det där. En form av stommen av livet, är det, vackra ställen och goda grejer.
För mig har en resa till Piemonte absolut varit en jag velat göra i vuxet sällskap, med andra som delar min kärlek för god mat och vin, som vill ta utgångspunkt i just detta. För, här kretsar det mesta kring det som äts och dricks – och framför allt kanske vinet. Otroliga sådana till smak men också hantverk och tradition. Här lever man vin, med enorm stolthet kring historien och kunnandet – genom generationer på samma sätt och samtidigt konstant förfinat från perfektion till ännu mer perfektion.

Och så kom tillfället äntligen, och en helg tidigt i oktober åkte jag med min man och ett gäng vänner till Piemonte för en långhelg med fokus på allt det där. Det var absolut som jag drömt, trott och hoppats och jag är så otroligt tacksam för de fina dagar vi fick. Till skillnad från 3 av vår total om 8 personer är jag inte sommelier, och uppskattar också så hur mycket jag lärde mig. Stor kunskap redan innan till trots så fanns den känslan genomgående hos alla.

Här kan du läsa mer om vår resa till Piemonte dag för dag som kan ge inspiration till ett upplägg för en vinresa till Langheregionen, men alla tips – min guide till Piemonte – kommer här.

Vad är Piemonte, och Langhe, och Barolo och Barbaresco och sånt?

Jag får erkänna att jag på förhand var rätt förvirrad i uttrycken kring Piemonte. Vad är vad?
Många förknippar Piemonte med det röda vinet Barolo, som både är namnet på ett vin och en hel by, men det finns fler byar, viner och upplevelser i området. Om du som jag behöver en ordlista till Piemonte, typ en Piemonte for dummies så kommer den här.

• Piemonte är ett stort landskap i nordvästra Italien mellan franska Provence i väst, italienska landskapen Aosta i norr, Ligurien i Söder och Lombardiet i öst. Canavese, Colline Novaresi, Coste della Sesia, Monferrato i nordöst och Langhe i sydöst utgör subregioner. Är man vinintresserad så är det Langhe som är själva hjärtat, och mitt i ligger den kända staden Alba – runt vilken ett antal byar och vinfält breder ut sig. Så, snarare än ”Piemonte” borde jag säga ”Langhe”, men vi håller det så i detta inlägg med tips.
  Varje by eller snarare kommun (”comune”) i området har sin egen historia och specifika jordmån och förutsättningar för vinodling, och utgör således också ett eget vinterritorium (”terroir”). Vissa benämningar blir således att beskriva både by, vin och område. Same same but different, osv. Phew!
• Langhe är ett vackert, bergigt område som breder ut sig i Piemontes södra delar, på norra och södra delarna av floden Tanaro. Sedan 2014 finns regionen med på UNESCOs världsarvslista. Wow ändå? Ett vinområde som är Unesco, ja ni förstår att jag älskar!
  Vad gäller vinet så har området en ”DOC” som innefattar rött, vitt och rosévin. Ost och tryffel samt vinerna Barolo och Barbaresco tillhör Langhes bästa och mesta lockelse.
  • DOC (Denominazione di Origine Controllata) är en kvalitetsbeteckning som ges till viner som tillverkas i en specifik region och enligt en uppsättning regler för vinframställning.
    DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita) ställer ännu högre krav på kvalitet och tradition.
    Kvalitet säkrad!
• Nebbiolo är en i Piemonte dominant druva, med karaktär som kännetecknas av elegans och struktur med inledningsvis kraftiga tanniner men mognad mot mjuk elegans. Lagra i upp till 50 år? Yes, det kan man med Nebbiolo-vin, som har sitt namn från det italienska ordet för dimma; nebbio, som ofta ligger runt kullarna under skördetiden på hösten.
• Barbera är en annan druva, och den som är allra mest planterad i Piemonte. Den är fin från start och dricks av lokalbefolkningen i väntan på att Barolo-vinerna ska mogna och bli klara att njutas.
• Dolcetto är den tredje druvan som dominerar regionens röda viner, ofta under vår resa benämnda av lokalbefolkningen som ”vardagsvin” – ”det här dricker vi till pizzan”, typ.
• Moscato dominerar bland de vita druvorna. Vit Langhe är annars ofta gjord på chardonnay, och druvan arneis är en trendig upcomer. Sedan den upptäcktes runt 2015 är det också stor hausse kring den vita druvan timorasso som tack vare sin karaktär och möjlighet att lagra i många år börjat benämnas ”vit barolo” – men det är överkurs. Riktigt kul är också vinerna som görs på champagnemetoden, Alta Langa (som antyder att de odlas på hög höjd).
• Barolo och Barbaresco är två byar och tillika två viner (territorium). Vinerna består av 100% nebbiolo, har hög kvalitet och intensiv smak, påverkas högt av den miljö de växer i, och mognar vackert. Barbaresco är drottningen vars viner blir klara att dricka tidigare, medan kungen Barolo omfattas av ett gäng olika regler och behöver lagras i minst 3 år. Dessa är således är extra fina och pangiga – extra allt i smak och intensitet – inte minst om de sedan lagrats på flaska i ytterligare runt 5-10 år till eller mer.
• Langhe Nebbiolo är namnet på nebbiolovin som inte odlas i vin-territorierna Barolo eller Barbaresco och som därför också hamnar i något lägre prisklass. Det är bra värde för pengarna, då kvaliteten fortsatt är hög.
• Asti och Alba är två något större byar som är extra kända för sina barbera-viner med DOC eller DOCG-märkning. Asti-provinsen är även extra kända för den gröna aromatiska druvan Moscato Bianco, som ofta används till sötare vin (Moscato d’Asti).

Varför åka till Piemonte (Langhe)?

Men varför välja Piemonte (Langhe då) förutom allt det där med vinerna (och maten)? Jo, för vidderna. Naturen, med toppiga alper i bakgrunden och vackra medeltidsbyar strösslade på var och varannan kulle. Den, och de vänliga människorna – och det stolta kulturarv de bär och utstrålar.

Byar i Piemonte

Av de byar vi besökte – det blev ett helt gäng – kan konstateras att varenda by i Piemonte garanterat är mysig och värd sitt besök. Det finns charmiga gränder och mysiga torg, en kyrka med kyrktorn som adderar till gullighetsfaktorn, utsikt över vinfält och kullar och alla har de restauranger värda att besöka och sina egna überlokala viner att testa bland.

Så, jag tror att kanske alla byar i Piemonte är mysiga och värda sitt besök, med smultronställen i var och en av dem, och med bil tar man sig runt och kan hitta sin favorit. En bra utgångspunkt för den som gillar vin till maten är förstås att bo i en by där det finns restauranger, så behöver man inte fundera på den detaljen på kvällstid. Asta och Alba är större (om än inte enorma) städer, och byar som Barolo, Neive och Treiso mysiga med ett bra restaurangutbud. Jag hade dock de nedan högst på min lista, och det är också de byar jag vill tipsa vidare om.

Vissa länkar nedan är reklamlänkar.

Monforte d’Alba

Monforte d’Alba hamnade från första gången jag hörde om byn längst upp på min l lista om var jag ville bo i Piemonte. Min förkärlek till det kuperade och bergiga, som i sin tur ger utsikt – och då det i kombination med vindlande kullerstenstäckta gränder i en historisk stadskärna – är förstås det som direkt påverkade denna vilja. Jag sålde in många möjliga boenden, och till slut föll valet på charmiga Felicin – Palazzo Boeri Panoramic Suites , med ombonade rum och ljuvlig utsikt över den ännu ljuvligare byn.

La Morra

La Morra låg högt på den slutliga listan över by att bo i vid vårt besök i Piemonte, och om ombyte nu förnöjer (trots att vi var så nöjda med Monforte d’Alba) så får det bli denna by nästa gång. En klassisk liten vinort med knappa 3000 invånare, där man också bor bekvämt med flera vinbarer och restauranger att besöka. Vid byns fot breder vinfälten ut sig. Ah, ta mig tillbaka!
Jag upplevde det lite mer turistigt i La Morra – mer folk helt enkelt, till skillnad från Monforte d’Alba som kändes rakt igenom lokalt – men det kanske mer var en fråga om timing och båda byarna är enormt mysiga.

Neive

Denna söta lilla stad har en bevarad stadskärna med mysiga kullerstensgator och ligger upphöjd på en kulle bland vinfälten. Här finns flera konstgallerier och utställningar av foton och målningar längs byns murar och väggar är vanligt. Vinkällaren Bottega dei quattro vini hittar du i stadens stadshus, och här kan du lättillgängligt prova flera av de lokala vinklassikerna. Torget samlar lokalbefolkning liksom turister på charmiga uteserveringar och kvalitativa vinbarer och restauranger.

Barolo

Inte bara en sorts vin utan också en by – och det en av de absolut gulligaste. Vissa tider på dagen kan det upplevas trångt på de få gator som slingrar sig genom byn men det går snabbt över till folktomt och bara åh så charmigt. Att vinhuset Borgogno tornar upp sig mitt i byn med en modern tillbyggnad till sitt över hundra år gamla originalhus är bara charmigt.

Barbaresco

Gulliga Barbaresco är så liten så man kan undra om det ens går under epitetet by – men förstås, här finns som i alla byar gränderna, kyrkan, vinhusen och restaurangerna så givetvis är det så. Otroliga restaurangen Campamac Osteria är ett dragplåster i sig, liksom vinhuset Gaia för den som tilltalas av regionens kanske allra dyraste viner.

Tips att ta sig runt i Piemonte (hyrbil etc)

Här finns ingen kollektivtrafik att förlita sig till, och taxi är också knepigt – möjligtvis kan hotell och vingårdar bistå men det är relativt opålitligt. Vi lyckades med nöd och näppe förboka taxi hem från ett par av kvällarnas restauranger. För att ta sig runt är det helt enkelt överlägset bäst med bil. Vi hyrde stor bil på flygplatsen i Milano och tog oss runt vingårdarna och byarna. Absolut synd om den som fick lotten att köra, förstås. Att bo centralt i by och vissa kvällar kunna äta på gångavstånd var av denna anledning absolut ett aktivt val.

Tips på vingårdar i Piemonte

Det finns både små producenter och stora jättar i Piemonte, och för vingårdsbesök är det kul att variera. De små har mer begränsade möjligheter att ta emot besök, men är populära – dvs, boka i tid! Små producenter bjuder på mer personliga besök där stolthet och tradition genomsyrar, medan de stora är häftiga att uppleva och ofta kända av en anledning – så jag förespråkar en variation.

• Fontanafredda: En enorm och väldigt välkänd producent, som producerar miljontals flaskor per år och har stor export till systembolaget. Detta är därför inte stället att fynda inköpen på, men hela den fina och historiska gården med sin tillverkning är mäktig, har en speciell kunglig historia och är kul att se för både storleken på gården och de största och äldsta tunnorna. Vi gjorde en guidning och provning och åt god lunch på deras Osteria Disguido. Känner ni igen vinernas randiga etikett? Förstås, men att även husen är randiga är såklart lite desto mer överraskande.
• Borgogno: Mitt i centrala Barolo ligger vineriet Borgogno, och har så gjort sedan de startade år 1761. Historien är lika mäktig som huset charmigt och vinerna goda. Vineriet startades av bönder som startade från noll, men ägs numera av samma ägare som Fontanafredda. Detta har dock inte påverkat sättet att tillverka, där allt (runt 250000 flaskor/år) görs centralt i det lilla utrymmet mitt i byn. Vinhusets takterass är en härlig bonus till vinhusbesöket.
• Brezza: I utkanten av byn Barolo ligger lilla vinhuset Brezza, vars historia går tillbaka till 1885. Här är produktionen betydligt mindre med runt 100000 flaskor per år, och historien går nästan att ta på i vineriet. Det är som att gå runt i ett museum. Stoltheten är stor, och att man är helt självförsörjande – varken köper eller säljer druvor – adderar extra till den, liksom den ekologiska märkning man redan sedan 2015 har. Spännande viner med god lagringspotential, här gick våra beställningslistor varma.
• Conterno Fantino: Centralt i Monforte d’Alba ligger betydligt nyare Conterno Fantino. Detta vinhus bildades på 1980-talet och använder även modernare (och ekovänligare) filosofier och tekniker vid sin vintillverkning, och gården byggs ut och till kontinuerligt.
• Bland andra ställen som vi rekade men inte hamnade vid denna gång – men kanske nästa – kan nämnas La Spinetta (för området rätt icketypiska viner), Elio Grasso (hyllning till druvodlingen), Giulia Negri (Barologirls!, framtidens barolo?), Sordo wines (goda barolo crus), Brovia (klassiker) och Ceretto (legendariska cru-lägen).

Generellt kan jag också tillägga att det är otroligt att besöka Piemonte i skördetid. Vid flera av våra besök kom traktorer med nyplockade druvor på släp för att lassa in mot sin resa till perfektion. Charm och känsla maxad!

Mat, råvaror och Piemontes restauranger

Piemonte har en fantastisk matkultur, som främst är väldigt präglad av sina lokala råvaror. Antipasti är förrätterna med lokala favoriter som vitello tonnato, råbiffar, grillade grönsaker, ostar och kallskuret. Primi har pasta som huvudfokus och här görs den som hantverk lokalt – färskt, rustikt och fullkomligt underbart. Av pastan kan agnolotti som är en färsk äggpasta med kött i, och plin som är lite liknande små fyllda raviolis, nämnas extra. De ser små och enkla ut men smakar otroligt. Tarajin är en tunn äggpasta som är extra god med tryffel, och långkokta köttgrytor ”ragu” är vanligt till denna. Gnocchi är vanligt och en återkommande grund i rätter med färsk tryffel. Kött vinner här i inlandet över havsmat. Kalv, kyckling, fläsk, kanin, svamp och buljonger från dessa utgör bas, och detta ackompanjeras med grönsaker och toppas med parmesanost.
Efter dessa rätter känns huvudrätten secondi i det närmaste överflödig – mätt är man redan – men det vore synd att missa dessa vällagade rätter med till exempel ugnsbakad lamm och kalv, eller diverse varianter av grytor.

Tryffel

Hela Piemonte och framför allt staden Alba är välkänt för sin tryffel, och under oktober pågår tryffelfestival. Mängden folk i denna jämfört med alla andra charmiga byar rätt stora by avskräckte oss snabbt trots alla härliga stånd och butiker med den vita tryffeln, porcinin och alla andra godsaker. Vit tryffel plockas bara under hösten, men svart tryffel året om.

Hasselnötter

Överallt finns piemontes hasselnötter – och Alba är även hemstad för chokladen Ferrerro och stället där den briljanta idén om Nutella kläcktes.

Tips på restauranger i Piemonte

Vi bokade en del restauranger på tips, och tog en del spontant – som var riktigt bra. Generellt så upplevde vi lokala restauranger klassiskt fokus kvalitativa. Nedan är några tips, men det finns så många så att det nästan känns fel att tipsa? Vi var extra nöjda med dessa!

• ANT i Novello är en prisvärd och mysig fine dining, med avsmakningsmeny (2024) för 70 Euro. Rätterna är rakt igenom grymma och vinet som du letar fram i en charmig källargång ihop med restaurangens sommelier är förstås otroligt bra.
• Campamac beskrivs av dem själva som ”gourmet osteria” och det är verkligen en passande beskrivning för denna pärla i Barbaresco. Här är de klassiska rätterna tillagade med extra finess. Servicen är flawless och vinkällaren otrolig. Priset är något högre än enklare restauranger, men det är tveklöst värt det för denna micehlinrekommenderade (dock ej ännu stjärnade) restaurang.
• Osteria Veglio i utkanten av La Morra har riktigt bra mat med klassisk meny, här du njuta alla maträttskändisar i riktigt bra tappning; i sitt bästa jag med en liten extra touch. Förvänta dig ingen mysbelysning på kvällen men njut av stimmet – eller besök på dagen och få en extra härlig inramning genom den fantastiska terrassen.
• Le Case della Serraca i Monteforte d’Alba levererade riktigt bra rätter (i väl stora storlekar) och mysig miljö, och kan absolut rekommenderas inte minst om man bor i byn. I sådant fall är förresten även Osteria la Salita ett bra val.

Så, det var det för denna gång. Hoppas att denna reseguide till Piemonte och hjärtat Langhe är till hjälp på din resa till området. För visst planerar du en sådan, om inte snart så någon gång? Min rekommendation att resa till Italien och Piemonte är given, och själv kommer jag att åka tillbaka så snabbt det bara går.