Det var redan för ett par veckor sedan jag formulerade den rubriken i min skalle, och var sugen på att sätta mig vid datorn någon kväll och låta orden komma. De gör ofta det, när jag har en rubrik och en tanke som jag återkommit till i olika situationer en period. Skriva, gratis terapi.
Här är årets första personliga inlägg – med titeln jag rushade in i 2024
Men så har jag inte hunnit sätta mig vid datorn – eller öppnat den men varit för trött. Orden har inte kommit. Så, är jag kanske lite färdig för året ändå, trots min känsla av att vara så glad över att inte vara slutkörd i år. Livet är lättare idag än för ett år sedan. Och, för första gången som förälder med en kommande jul hemma och inte utomlands känner jag pepp och harmoni inför julen. Låter jullåtarna flöda fritt om de kommer på julradion, lyckas bara vara i nuet. För mig är det revolutionerande. När någon frågar mig om jag gillar julen svarar jag vanligtvis blixtsnabbt ”nej”. Julens ljuvliga delar med ledighet och tid tillsammans, som jag vill fokusera på och njuta av, älskar jag men låter mig begravas under tron att förväntningar är höga och att det landar på mig att leverera.
2021 summerade jag det såhär – ord som stämmer än idag. (Otroligt fint inlägg förresten. Att läsa här).
Jag tror min julsummering de senaste åren låtit ungefär likadan. Och jag tror också att min önskan till året därpå varit liknande också – en jul på en varm strand. Ombyte förnöjer, och även om många stunder numera i backen är enkla och mestadels harmoniska så ligger det en hel del kämpande bakom mycket. Skid- och vinterliv bjuder på sånt. Och trots min starka vilja att inte jul ska betyda julklappar framför allt utan handla mest om kravlöst ledig tid ihop så slutar hemma-Årejular med att jag lägger så mycket engagemang i julklappar och tappar min grundinställning. Den är lättare att ha när man inte har barn (som blivit tillräckligt stora att ha både referensramar och åsikter)? Det spelar ju ingen roll vad jag vill ha ut av julen; julen är deras, och jag vill kanske egentligen inte ha några traditioner alls men vad betyder en mammas eller pappas vilja i sammanhanget när det finns barn och ögon som kan tindras? Förtjänar att tindra. En balansgång vars nöt jag strävar efter att knäcka.
Utomlands åker vi inte i år heller. Är det inte jobb (förra året) som står i vägen så är det idrottscuper och för vår familj är det självklart att anpassa efter sådana även om det innebär att gå miste om chansen att resa lite längre bort och under längre tid. Men förstås – inte minst så vill majoriteten allra helst vara precis här;
Det blir vår 8:e jul i rad i Åre.
Jag längtar enormt! Efter en snöig fjällvärld (och ja i år blir den det, inte minst efter att det föll en meter snö på tre dagar tidigare i veckan), dagar i skidbacken, lugna stunder med ett nytt 1000-bitarspussel, häng i byn med vänner för vuxna och barn, träning och padel, god mat och soffhäng och precis allt en lång ledighet i Åre kan vara.
Jaja den kan vara sjukdomar och småtjafs och regn och allt sånt också, men ni fattar. Mest är den en annan och åh så underbar miljö.
Att inte ha rushat in i julen är en ny känsla. De senaste åren har varit rätt extrema i jobbsammanhang, och äntligen jobbar jag rimligt igen. Det jag arbetar med (större IT-projekt) kommer alltid att ge dagar fyllda av med- och motgångar och under perioder varierad arbetsbelastning men det finns hälsosamma situationer och dess motsats. Julen 2024 möter jag på en bra plats, och det känns så lyxigt. Det är en situation jag har vett att uppskatta.
Och vet ni? Ingen i familjen har lyft en massa höga förväntningar. Alla ser bara riktigt mycket fram emot att snart hänga i vårt Åre.
Välkommen julen 2024!